Det serverades gotländskt på årets Nobelmiddag. De många gästerna bjöds till dessert på mousse och sorbet på vilda ( finns andra ?) salmbär med saffranspannacotta på brynt smörbotten. Att det fanns gotländska råvaror i dessertskålarna fick, förutom de inbjudna, alla som följde SVT:s bevakning helt klart för sig. Och uppmärksamheten har fortsatt i de efterföljande kommentarerna. Det talas om salmbär och saffran som gotländska smaker, konditorns gotländska flickvän har omnämnts och det hela beskrevs som magiskt. Värderat i marknadsföringskronor var det en rejäl vinst mat-ön Gotland drog där. Att det också fanns gotländska ungdomar på plats för att arbeta med mat och servering märktes väl inte utåt men är värt mycket för dem som deltar.
Det är roligt att gotländsk mat uppmärksammas. Den traditionella salmbärssylten till saffranspannkakan är jag i ärlighetens namn helst utan men det beror nog mest på att jag är uppvuxen i salmbärstäta trakter där det var vardagssylt. Bäst är de mattblåa bären nyplockade, direkt ur handen en gyllenvarm septemberdag. Men samma bär i en förädlad form som den som bjöds i Blå Hallen i onsdags skulle jag förstås inte tacka nej till. Gotland har mycket mer att erbjuda, både i form av exklusiv gourmetmat och stapelvaror som rotfrukter.
Före detta landsbygdsministern Eskil Erlandsson (C) blev nog mest känd för sin satsning på Matlandet Sverige. För det har han fått utstå besk kritik. Den miljardsatsning han stod bakom gav inte det utfall som avsågs, menar kritikerna. I vissa avseenden är det rätt. Den ökade matexporten till EU sedan satsningen startade 2008 visade sig till stor del bestå av norsk fisk som tog omvägen över Sverige för att komma in i EU-sfären.
Exporten går rätt bra att mäta men flera av målen för matlandet-satsningen kritiserades för att de var för vaga och svåra att utvärdera. Det blev fler gårdsbutiker men berodde de på satsningen eller var det av helt andra skäl? Utfallet i jobb blev inte heller det regeringen hoppats på.
Kanske blev det för mycket bjudluncher på lokala specialiteter och för lite konkret produktion av Matlandet Sverige. Men det var i alla fall ett seriöst försök och vi behöver se livsmedelsproduktionen i stort och ur fler synvinklar än en.
Jag tycker det är alldeles för tidigt att ge upp tanken på Sverige som matland. Den nya regeringen har för sin del aviserat en livsmedelsstrategi för Sverige, något som varit efterfrågat länge. Frågan hänger samman med regeringens ambition att flytta landsbygdsfrågorna till näringsdepartementet från årsskiftet. Matproduktion, som huvudsakligen sker på landet, måste ses som näringspolitik om det ska ge några effekter på sysselsättningen. Det verkar klokt tänkt att flytta frågorna men departementstillhörigheten kan inte vara en helt avgörande fråga. Det viktiga är att vi inte slarvar bort det som uppnåtts och tar det vidare med både spets och bredd.
I Sverige och på Gotland. Se där, ett område som det borde gå att hitta ett bredare politisk samverkan omkring.