Ännu mer kritik mot skolval

När John Bauer koncernen gick i konkurs var det ett tydligt tecken på att den svenska skolsystemet har stora fel. Men det finns fler tecken.

När John Bauer koncernen gick i konkurs var det ett tydligt tecken på att den svenska skolsystemet har stora fel. Men det finns fler tecken.

Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

Ledare Gotlands Folkblad2019-02-07 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Ni som läser mig frekvent vet att jag inte är en vän av det fria skolvalet. Det är i och för sig inte något som jag är ensam om. Snarare är det svenska skolsystemet så oattraktivt att det bara är vi som har det. Alla andra länder ser hur dåligt det fungerar.

Det som är mest förvånande är hur det kan komma utredning efter utredning som pekar på hur illa den svenska skolan fungerar utan att den nyliberala borgerligheten ser problemen. Nej, i deras ögon är föräldrarnas frihet att välja skola och de privata skolanordnarnas vinster viktigare än att våra barn får en jämlik utbildning. Under den korta tid som förflutit sen årsskiftet har det redovisats flera problem som det fria skolvalet för med sig.

I slutet av januari lät en forskare meddela att vi gör våra barn em otjänst när vi skjutsar dem till skolan. De skulle må betydligt bättre om de fick gå eller cykla till skolan. Min första reaktion blev att nu finns det ytterligare bevis för att det fria skolvalet inte är bra.

På min tid var det bara barnen som bodde för långt bort som fick skjuts, och då av skolbussen. Övriga gick eller cyklade vilket gjorde att vi fick en vardagsmotion som många barn i dag inte får. Men på min tid fanns inte heller något skolval. Jag och mina klasskamrater fick gå i den skolan som låg närmast vilket helt klart underlättade valet av transportmedel för oss. Nu när man kan välja fritt vilken skola barnen ska gå i blir det ofta för långa avstånd, eller för farliga vägar för att vi ska våga släppa iväg våra barn gåendes eller på cykel. De får istället skjuts vilket nu visar vara farligt för barnen som riskerar att få ett skörare skelett.

I onsdags kunde vi på SVT.se läsa om en avhandling som, återigen, visar att det fria skolvalet ökar segregeringen. Förlorare är, hör och häpna, barn på landsbygden och barn i så kallade utanförskapsområden. Menar borgerliga politiker allvar med att hela landet skall leva, kan de inte samtidigt försvara det fria skolvalet.

Samma dag kunde vi läsa en rapport som visar att betygssystemet är ett lotteri. Skolorna har olika sätt att sätta betygen vilket medför att elever med liknande kunskaper får olika betyg. Om det nu inte funnits tidigare rön om just betygsättningen och den kunskap som elever får under sin skolgång, kunde man tro att just betygsproblematiken inte har med varken friskolor eller skolvalet att göra. Men för nästan exakt två år sedan kunde vi läsa att SVT undersökt skillnaderna på betygssättningen mellan friskolor och kommunala skolor. Deras undersökning visade att friskolor ger högre betyg än kommunala, när man jämför med resultaten på de nationella proven. Elever med liknande resultat på de nationella proven fick bättre betyg om de gick på en friskola än de på kommunala skolor. SVT angav att orsaken till friskolornas generösa betygssättning var vilja att locka till sig elever.

För nästan exakt ett år sedan visade en studie vid Stockholms universitet att högskolestuderande som gått på friskolor hade sämre kunskaper än elever från kommunala skolor. Men inte nog med det, de som gått på friskolor hade dessutom högre betyg än sina kamrater.

Det fria skolvalet och systemet med skolpeng har en så tydligt negativ inverkan på den svenska skolan, på samhället och framför allt på eleverna. Är det verkligen ett pris värt att betala för att föräldrarna ska kunna ha friheten att välja skola till sina barn? Eller att privata aktörer, inte alla, kan skratta hela vägen till banken där de samlar våra skattemedel på hög? Jag tycker inte det och det gör inte heller världen utanför våra gränser. Här kan man verkligen kalla våra borgerliga partier för ytterlighetspartier.