Efter många turer och flitigt spekulerande kom regeringens beslut om Ojnareskogen i går. Det vill säga beslutet att fastställa det Natura 2000-område som länsstyrelsen föreslagit i anslutning till Bästeträsk. Nu återgår frågan om kalkstensbrytningen vid Ducker och Stucks i Bunge till den domstolsprövning som pausades inför regeringsbeslutet.
Ovissheten har plågat det gotländska samhället, som regionstyrelsens ordförande Björn Jansson (S) uttryckte det i går. Han hade önskat att saken fått ha sin gång i mark- och miljööverdomstolen. Så blir det nu men med den skillnaden att ett Natura 2000-beslut finns med i bilden och rimligen gör det väsentligt svårare att bevilja brytningstillstånd, även om Nordkalk säger sig hoppas på någon kompromisslösning.
Den gotländska kalkstenen har varit lätt åtkomlig i generationer. Den har brutits i dagbrott utan långa avstånd till utskeppningshamnar och komplicerande faktorer som tillstånd och miljöhänsyn har inte lagt hinder i vägen.
Först mot slutet av förra seklet blev läget ett annat och under tiden som processen om Nordkalks nya - och senare SMA:s - brott i Bunge pågått har synsättet på jordens ändliga tillgångar fortsatt att ändras.
Att spelreglerna påverkas med tiden är något många näringsgrenar fått erfara. Jordbruket i allmänhet och mjölkproduktionen i synnerhet är andra näraliggande exempel på detta.
Det är naivt att tro att dagens beslut inte får effekter för kalkstensbrytningen och kalkindustrin på Gotland. Men det är inte samma sak som att hela näringen försvinner.
Även om vi bortser från de andra kalkföretagen äger Nordkalk mark på flera ställen på ön. Har företaget verkligen inte någon plan B? Det är svårt att tro.
Fördelen med gårdagens beslut är att processen nu rör sig framåt igen. Det är förståeligt att känslorna svallar efter ett decennium av diskussioner, ansökningar, tillstånd, överklaganden och domstolsförhandlingar.
För dem som har sin utkomst av kalkstensbrytningen med kringnäringar har hela tiden oron för jobbet legat där och pyrt. Försvinner anställningen? Tar kunderna slut? Kan vi bo kvar? Det har förekommit enstaka övertramp i debatten från olika håll. Men det finns inga tecken på att någon under beslutsprocessen agerat av illvilja.
Regeringen valde att både skydda den unika marken och avsätta pengar till industriutveckling och näringslivsutveckling i stort på Gotland. Kalkindustrins behov ska särskilt beaktas.
Näringslivspaketet är vagt till sina konturer. Det kan vara både bra och dåligt. Dåligt för att det inte finns några löften eller färdiga åtgärder, bra för att de avsatta resurserna inte är uppbundna av beslut som redan fattats i Stockholm. Regionen, näringslivet och de fackliga organisationerna får en uttalad roll i arbetet tillsammans med den förhandlare regeringen utser i dagarna. Det går att göra mycket för 100 miljoner.
Nu är Gotland med i processen. Det är mycket smartare att använda energin till att få ut så mycket som möjligt av den än att fortsätta striden. Ett tungt ansvar vilar på de gotländska parterna.