Politik är att vilja, är ett uttryck som tillskrivs Olof Palme och som jag anser speglar det politiska uppdraget på ett ypperligt sätt. Jag har svårt att se, att det finns personer som går in i politiken utan att ha viljan att förändra.
Därför blir jag lite beklämd när, oftast, Socialdemokraterna blir beskyllda för att vara ett ”maktparti”. Det är inte makten i sig som gör att politiker vill att deras mandat också ska få genomslag och att de får vara en del av regeringen eller en styrande grupp partier. Det är viljan att förändra, viljan att ge oss alla ett bättre samhälle som driver dem.
I politiska partier finns också olika kulturer som byggts upp under lång tid, men också från de rötter som finns med sen bildandet av partiet. Det märks fortfarande att det var fackföreningarna som bildade Socialdemokraterna. Viljan och förmågan att förhandla syns fortfarande som en röd tråd genom partiet och den förmågan är också orsaken till att ett så stort parti hållit ihop under alla dessa snart 130 år som partiet funnits. Vi ser också att partiets långa tid som samhällsbärande regeringsbildare har ympat ner ett ansvarstagande som inte är lika naturligt i andra partier.
När Stefan Löfven och Meit Fohlin säger att de vill vara med och ta ansvar, när de i valrörelser sträcker ut sina händer för samarbeten utan att låsa upp sig till olika konstellationer är det inte för att de vill ha makt. Det är för att de vill ta ansvar, men också för att de vet att samarbete och förhandling ger större möjligheter att få igenom delar av sin politik än vad konfrontation gör.
Det är också av de här anledningarna som Socialdemokraterna tycker att den blockpolitik vi nu ser är skadlig för både Sverige och Gotland.
På måndag och tisdag sitter regionstyrelsens arbetsutskott i diskussioner inför budgetavstämningen. Det som diskuteras då är de förändringar som politikerna vill göra på den budget som beslutades i våras och som ska gälla för 2019. I vanliga fall brukar det mest bli en genomgång av de ekonomiska förutsättningarna och på vilka sätt de kan ha förändrats sen årens beslut. Budgetavstämningen brukar ge några justeringar, men det är ovanligt att det ske större förändringar. Men nu är läget annorlunda. Den budget som beslutades i juni var de rödgrönas förslag och nu är de borgerliga på väg att ta över den politiska ledningen.
Hur stor är nu deras vilja att verkligen genomföra den politik de drivit i opposition?
Kommer de nu när de har chansen att driva igenom sin egen budget?
Kommer de nu att visa väljarna att de gick till val som Alliansen och driva den politik de lovade under valrörelsen?
Eller kommer de att styra Gotland med den rödgröna budgeten som de så hårt kritiserade i våras?
Jag är tveksam till att den borgerliga Alliansen kommer att driva sin egen budget. De har visat under mandatperioden att den politik de driver i opposition skiljer sig från den politik de driver när de leder regionen. När de själva styr är det okej att ge, det som Eva Nypelius benämner, frikort till nämnder, men när de är i opposition anser de att samma beteende är olagligt. När de är i opposition beskriver de den rödgröna budgeten som en minusbudget och det är nu vi får se om de tänker regera på sin egen budget eller på det de själva kallar för en minusbudget. Nu är det upp till bevis att visa vilken vilja de har att driva sin egen politik.
Förtydligande: I gårdagens ledare beskrev jag att det finns Liberaler som föredrar samarbete med SD. Källan angavs lite diffust som ”riksmedia” något som borde ha förtydligats med Dagens Industri, vilket jag nu gör.