Vad finns att säga som inte redan sagts om Hillary Clinton? En politisk figur i USA sedan 80-talet, världsberömd sedan 90-talet. I över tre decennier har hon, på ett eller annat sätt, stått i amerikansk politiks absoluta centrum. Ständigt betraktad, ständigt ifrågasatt. Och nu söker hon sitt sista jobb. På torsdagskvällen i Philadelphia tog hon slutligen emot sitt partis nominering.
Ett kort ögonblick i en hård strid om makten, inramat av den historiska och politiska betydelsen att en kvinna för första gången vunnit ett stort amerikanskt partis nominering till presidentposten.
I USA har det skett ett massivt värderingsskifte de senaste två decennierna. Från kvinnors rättigheter, till minoriteters rättigheter, till HBTQ-rättigheter har befolkningen har blivit alltmer liberal, mer vänster. Ett skifte i de stora kontinentalplattorna i det politiska landskapet, som tvingat fram en våldsam backlash från högerhåll. Det är en bärande tes i journalisten Martin Gelins utmärkta nyutkomna bok om Clinton, ”Den längsta kampen”. Den del av det demokratiska partiet som Clinton och Obama representerar har omfamnat den vänsterliberala synen på värderingsfrågor, och förespråkar samtidigt en progressiv utbyggnad av välfärdsstaten, menar Gelin. Och i den ideologiska fåran befinner sig en stor del av den amerikanska väljarkåren.
I en tid när anti-politiska och individualistiska vindar blåser är det glädjande att höra en politisk kandidat som omfamnar politiken och staten som ett verktyg för att genomföra viktiga samhällsförändringar. Kanske är det vad valet handlar om, vid sidan om de laddade värderingsfrågorna. Är politiken och det gemensamma ett verktyg som kan användas för att bygga ett annat samhälle, eller ska politiken mest administrera det mest livsnödvändiga som rättsväsende och polis? För bakom Donald Trumps auktoritära rasistiska fasad finns attityder som det republikanska partiet, och flera högerpartier i Europa, gött länge. En konstant misstroendeförklaring mot politiken och politiker. Det är i längden djupt skadligt.
Det allra mesta talar för Hillary Clinton. Om de som röstade på Obama tar sig till vallokalerna och röstar på henne, blir hon USA:s 45:e president. Men som den här våren har visat ska man inte underskatta den frustande kraft som är Donald Trump. Gång efter annan har han motbevisat tidigare självklara politiska sanningar, statistiska modeller, och konventioner.
Hillary Clinton är inte den perfekta presidentkandidaten. De politiska förslag som framförallt drivits av Bernie Sanders rörelse, som ordentligt höjda minimilöner, avgiftsfri högre utbildning, och tuffare lagar mot finansfirmorna på Wall Street har sent omsider omfamnats av Clinton. Det är reformer som USA akut behöver - och som är en god början på att ge förbättrade ekonomiska förutsättningar för arbetarklassen. Men framförallt kanske USA, efter minst tolv år med demokratiskt styre i Vita Huset, kan återupprätta tron på politiken igen. Innan rösterna är räknade i november får vi hålla andan.