Det är förhållandevis få av regionfullmäktiges ledamöter som äntrar talarstolen. Många vill nog helt enkelt inte. Vi som är föreningsvana har kunnat konstatera att det inte är ovanligt att personer som är mycket talföra i en mindre grupp eller ett sammanhang där man känner sig trygg är högst ovilliga att ta till orda från en talarstol eller framför en mikrofon.
Fobi, alltså överdriven eller omotiverad skräck, för att tala offentligt lär vara en av de allra vanligaste fobierna. Även de som inte har utvecklat något som kan kallas fobi känner ofta obehag inför att stå upp i ett stort rum där alla andra är tysta och tittar på en. Jag är rädd att det fortfarande är något som inte tränas särskilt mycket i skolorna. Om det dessutom sitter politiska motståndare bland åhörarna tappar många lätt talarlusten.
Det betyder inte att de tysta i fullmäktige är obetydliga. Inte att de saknar åsikter heller. Ofta har de varit med och påverkat under de förmöten som partigrupperna har och som inte är offentliga. Jag skulle tro att de flesta partigrupper också passar på att ta upp kommande frågor när hela fullmäktigegruppen är samlad. Genom sina partigrupper får regionstyrelsens ledamöter en betydligt större kontaktyta mot kommunmedlemmarna än de skulle klara att upprätthålla själva. Dagens föredragningslista som har arbetats fram under en ibland omfattande process är inte så lätt att påverka men till kommande beslut kan en partigrupp i fullmäktige mycket väl vara en maktfaktor.
Det förutsätter förstås att de åsikter som gruppen kommer fram till presenteras. Någon måste åta sig att vara talesperson för att ett parti ska få någon som helst betydelse. Och där har vi olika uppfattningar, sverigedemokraten Kaj Lundmark och jag. Där han anser sig ha varit aktiv och yttrat sig i stort sett varje sammanträde hittar jag, om jag räknat rätt, tre sverigedemokratiska yttranden varav två överhuvudtaget innehöll något förslag under de nio sammanträden som gått sedan valet. De båda yttrandena, som också följdes upp i omröstningar, avsåg nej till asylmottagande och nej till bryggeri i hamnen.
I budgetfrågor vet vi strängt taget bara att SD inte kan ha insett det ekonomiska lägets allvar eftersom partiet motionerat om gratis skolmat till lärare. Varifrån de pengarna skulle tas i ett läge där samtliga nämnder har hårda sparkrav övergår i alla fall mitt förstånd.
Det är inte så lätt att vara ny och vi ska inte ställa orimliga krav på de folkvalda. Fast något litet förslag om vad ett parti är för eller vill åstadkomma på sina väljares uppdrag borde kunna presenteras på ett helt år. Här måste vi konstatera att den andra och betydligt mindre nykomlingen Feministiskt initiativ visat framfötterna på ett helt annat sätt även om Elin Båth inte har totalkoll på alla begrepp.
Sedan bör framförallt de större partierna bli bättre på att släppa fram sina ledamöter. Det finns mycket erfarenhet och kunskap bland de 71 ledamöterna som borde få komma fram bättre. De lite mer oväntade inläggen från de mindre vanliga rösterna kan lyfta ett fullmäktigesammanträde och göra det både intressantare och roligare för åhörare på plats eller via nätet.