När kommer S-politiken? undrade Eva Bofride i måndags. Jag tror nu inte att hon precis längtar efter den, men hon är nog inte ensam om att vänta. Den knappa tredjedel av den svenska väljarkåren som la sin röst på Socialdemokraterna i höstas hade naturligtvis hellre sett betydligt mer S-märkt politik än det hittills blivit. Men efter budgetomröstningen 3 december styrs landet som bekant efter en alliansbudget och då blir resultatet onekligen lätt förvirrande.
Först när vårbudgeten antagits kan vi på allvar uppleva vad regeringen vill själv. Bland de förslag som hittills offentliggjorts finns bland annat höjt underhållsstöd för ensamma föräldrar. Höjningen på 300 kronor i månaden från oktober går i hög grad till de barn och föräldrar som har det sämst ekonomiskt. Utökade medel till äldreomsorgen kommer också, en miljard nu, två från nästa år. Enligt Kommunals schablonberäkningar kan det ge 46 heltidsjobb på Gotland.
Ett annat förslag syftar till fler vuxna på lågstadiet för att kunna sätta in tidiga åtgärder för de barn som behöver. Genom ett riktat statsbidrag kan kommuner redan i höst anställa fler speciallärare eller annan personal. Utökad lärarutbildning för att efter hand kunna fylla behoven av fler lärare, speciallärare och förskollärare och möta pensionsavgångar är ett av de ytterligare förslag som kommer. Det vill säga satsningar med en omfördelningsprofil som stämmer bra med vad Socialdemokraterna sa i valrörelsen.
Först från och med nästa år kan regeringen verka efter en egen budget. Åtgärderna vet vi redan en del om. Liksom att Sveriges ekonomi är sådan att de måste betalas. Ändringen av rot-subventionen tycks vara det som retat de flesta men är en både rimlig och ekonomisk åtgärd.
Det ursprungliga rot-avdraget på 30 procent var en subvention som användes som en stimulans i lågkonjunkturen under 1990-talet. Det ansågs ha god effekt när sysselsättningen var låg. Subventionen återinfördes av samma skäl av den borgerliga regeringen 2008 men då med 50 procents avdrag och det visade sig bli en dyr insats. Kostnaderna som beräknades till 3,6 miljarder när det infördes uppgick 2014 till ungefär 14 miljarder.
Ett konjunkturstöd som permanentas förlorar sin effekt och blir i stället ett branschstöd. Jag har inte sett någon framföra några skäl till att just den här branschen ska ha ett sådant stöd. Idag råder brist på arbetskraft inom byggsektorn. Prognoserna pekar på fortsatt uppgång och om bedömningarna i den senaste konjunkturbarometern håller bidrar ett minskat rotavdrag snarast till bättre balans på arbetsmarknaden.
Sedan anar jag förstås att frågan om S-politiken också handlar om att det är flera partier som står bakom förslagen. Koalitionsregeringar har blivit det vanliga i vårt land och så ser det ut att bli ett tag framöver med den partisplittring som uppstått.
Hur maktförhållandena ser ut i riksdagen är ingen hemlighet, socialdemokratin kan inte diktera några villkor och Stefan Löfven har klart deklarerat att det är en samarbetsregering han leder. Men nog känner vi igen S-politiken.
Jag noterar också att Eva Bofride tror mer på statskontrollerade saudiska medier än på svenska journalister när hon frankt påstår att regeringen har bett utländska diktaturer om ursäkt.