Det är en vecka kvar till valdagen. Massmedierna fylls av debatter, utfrågningar och dueller, ofta med partiledarna i centrum. Valaffischerna är uppsatta och valstugorna på torgen är öppna.
Partiernas information har kommit i postlådan och på andra sätt. Det är inte svårt att ta reda på vad partierna vill och har för politik.
Likt i alla val i 100 år är det i realiteten bara två huvudalternativ. Och de företräds av de enda två kandidaterna till statsministerposten som finns realistiskt sett: socialdemokraten Stefan Löfven och moderaten Ulf Kristersson.
Det ena alternativet är en omfattande gemensam offentligt finansierad välfärd, vars pris är ganska höga skatter. Det är det alternativet som är med Stefan Löfven som statsminister.
Det andra alternativet är en offentlig välfärd som är begränsad, inte mer än nödvändig i omfattning. Detta för att den inte ska kosta så mycket i skatter.
Skatterna ska här trendmässigt sänkas, mätt i andel av bnp (brutto national produkten: summan av de producerade varorna och tjänsterna i ett land varje år). En allt högre andel av bnp ska gå till privatpersoner, direkt genom dennes lön eller indirekt via kapitalinkomster som bolagsvinster, aktieutdelningar och annat.
Bara de här två alternativen finns. Det gäller att ha det klart för sig inför valet. Man måste välja det ena eller det andra.
En röst på S, V eller MP innebär det förra, alltså Löfven som statsminister och den inriktningen på offentliga välfärden och skatterna det innebär.
En röst på något av de fyra allianspartierna innebär det senare: en regering ledd av Kristersson och hans parti.
Kanske finns de som undrar vad en röst på Sverigedemokraterna innebär? Att svara på det är enkelt. Det är en röst på Kristersson som statsminister, på en begränsad offentlig välfärd och på sänkta skatter i form av sänkt skattekvot mätt i andel av bnp.
SD har i handling i agerande i riksdagen den gångna mandatperioden, och i sina förslag, visat att partiet är borgerligt, särskilt rörande dess politik gällande välfärden, skatterna och arbetsmarknaden.
SD har gått från att säga sig vara emot vinster i välfärden, alltså skolor och äldreomsorg, i valet 2014 till att ha anammat skol- och vårdföretagens linje och nu vara för vinster i välfärden.
SD har också en skattepolitik som innebär stora skattesänkningar främst för de som tjänar mycket, uppåt 46 000 kronor i lägre skatt per år för de med en månadslön på runt 100 000 kronor.
Och vad gäller arbetsmarknaden visar SD allt mer upp en hållning som ligger nära arbetsgivarna gällande villkor för företag, anställningsvillkor, ersättningar och annat. I intervjuer vill SD se ett block med sitt parti, M och Kristdemokraterna ta form. Och SD avser rösta bort Löfven som statsminister ihop med allianspartierna i den omröstning som ska hållas några veckor efter valet. SD vill istället ha Kristersson som ny statsminister.
Så ser statsministeralternativen i valet ut. En röst på S, V eller MP innebär Löfven och en röst på de fyra allianspartierna eller SD är en röst på Kristersson.