Politiker från flera borgerliga partier, bland annat riksdagsledamoten Joar Forsell (L), föreslog på onsdagen enligt bland annat Sveriges radio en förändring av barnbidraget. Det skulle i så fall ske så att bidraget ska inkomstprövas eller behovsprövas. I dag går barnbidraget till alla som har barn, oavsett hur stor inkomsten är.
Ytligt sett kan det framstå som ett bra förslag att pröva om vissa föräldrar behöver barnbidrag beroende på hur god eller dålig deras ekonomi är. Men det finns faktiskt flera starka argument emot behovs- eller inkomstprövade barnbidrag.
Dagens konstruktion av barnbidraget att gå till alla barn gör det nämligen enkelt och billigt att administrera. Det blir inte heller ett utpekande av barn att de har föräldrar som har en dålig ekonomi, är fattiga helt enkelt.
Så fort en inkomst- eller behovsprövning införs behövs en kostsam byråkrati för att hantera det. Problem med gränsdragning uppstår också. Exempelvis vid vilken nivå ska en inkomstgräns för barnbidrag gå? Eller ska det avgöras från fall till fall?
Och ska det vara fullt barnbidrag vid den inkomstgränsen eller ska det vara en nedtrappning med ett halvt barnbidrag runt inkomstgränsen?
Med en inkomstgräns får de som är nära den även ett motiv att hålla sig under den genom att arbeta mindre, vilket går emot den så kallade arbetslinjen som många politiker särskilt i borgerligheten brukar vurma för.
Ska förresten även inkomst av kapital och från företag räknas som inkomst? En person eller familj med låg inkomst kan ju ha en stor intäkt från kapital eller från företag.
Hushållsekonomin kan ju ha även ha intäkter som är av olika slag, med olika skattenivåer. Inkomst som löntagare är en sort med dess beskattning. Inkomst från företag är en annan, med ofta lägre skattesats.
Och ska de med låg inkomst, men som har en förmögenhet, få barnbidrag? Utifrån låga inkomsten: ja. Utifrån att personen har pengar och borde kunna försörja barn utan bidrag: nej.
Det är för barnen och deras behov barnbidraget går, egentligen inte för föräldrarna. Och barn har inte inkomster. Det är även mer av olika sorters familjebildningar nu, med ibland otydligt vilka de vuxna i hushållet är och har för ekonomi.
De föräldrar som har hög inkomst är ofta de som betalar mest i skatt. Med barnbidrag till dem för deras barn får de tillbaka en del av det som de betalar i skatt. Det ger en uppslutning för att betala skatt. Det ger även en legitimitet till både skattesystemet och barnbidraget.
Med inkomst- eller behovsprövning av barnbidrag startas lätt en process där barnbidragen kan komma att minska.
De som betalar mest i skatt, men inte får barnbidrag, kan nämligen börja tycka att barnbidragen kan sänkas, eller inte höjas. Detta för att spara pengar för staten, så att skatter inte ska behöva höjas eller ska kunna sänkas.
Barnbidraget kan därmed komma att urholkas i summa och ekonomiskt värde för de, med låga inkomster och utan förmögenhet, som i det nya läget är de som får det.
Men det kanske är en sådan utveckling som de borgerliga politiker som är emot barnbidrag för alla oavsett inkomst vill ska komma igång.