Jag är i grunden för konkurrens och tycker att det är ett bra sätt att få organisationer att fungera så bra som möjligt. Men konkurrens kan också ge dåliga resultat.
Konkurrensen blir aldrig bra när den är helt fri. När den offentliga sektorn konkurrensutsätts utan tillräcklig reglering blir resultatet det vi ser i dag. Vi ser privata företag som fått kontrakt på att bedriva skattefinansierad verksamhet utifrån att de var billigast i upphandlingen.
Vi ser att de pressade priserna leder till fler arbetsskador och sjukskrivningar. Färre anställda skall gör fler arbetsuppgifter, vilket naturligtvis inte fungerar i det långa loppet. Den negativa prispressen leder också till att välfärdsarbetarnas villkor blir sämre och sämre.
Scenariot är inte annorlunda utanför de offentliga arbetsplatserna. Konkurrensen tillsammans med kvartalskapitalismen driver verksamheter till underbemannade organisationer. Men jag ser en stor skillnad på i vilka verksamheter konkurrensen finns.
Jag ser en stor skillnad i att det är konkurrens om var vi köper vår mat jämfört med var vi utbildar våra barn. Att prova sig fram mellan matvarubutikerna kan på sin höjd ge en dålig middag eller några kronors förlust. Vilket i sig inte är bra, men när det gäller skolvalet kan ett helt livs förutsättningar drastiskt försämras.
Barns skolgång, vård av sjuka och äldre är för viktiga verksamheter för att konkurrensutsättas helt fritt. Om den underbemannade matbutiken inte ger mig den service jag vill ha kan jag välja en annan, men om en underbemannad operationsavdelning misslyckas leverera kan följderna bli katastrofala.
Jag kan knappast tänka mig att det finns någon som inte vill att skola, vård och omsorg skall ha så bra personal som möjligt. Vi vill att lärare, läkare, undersköterskor är de bästa med den bästa utbildningen som kan fås. Vi vill också att det skall finnas tillräckligt många anställda så de som jobbar slipper bli sjuka av för hård arbetsbelastning.
Skall personer i offentlig service ha bättre villkor, jämfört med annan verksamhet, exempelvis mer semester, kortare arbetstider, högre löner och/eller fler arbetskamrater?
Så var det för inte allt för många år sedan. Lärare hade sommarlov precis som eleverna, statsanställda hade också de bra förmåner, och kommunanställda hade det inte heller så tokigt.
Att bli anställd i stat eller kommun var mångas dröm. Så är det inte längre. Vilket gör att vi har problem med många av de viktiga samhällsfunktionerna. De senaste problemområdena som uppmärksammas av media är sjukvården och polisen.
Förra helgen demonstrerade sjuksköterskor runt om i landet och diskussionen om polisens villkor har nog inte undgått någon. Vi har även sett protester från lärare, socionomer och många andra grupper.
För att göra dessa arbeten intressanta för ungdomar att utbilda sig till borde vi bättra på villkoren. Ett sätt att göra det på de delar som upphandlas är att i upphandlingen kräva en viss service, en viss utbildningsnivå, en viss bemanning och att det finns kollektivavtal.
Därefter skall parterna ta sitt ansvar och bättra på villkoren i kollektivavtalen. Men det behöver också tillföras resurser i form av pengar, vilket blir en mycket svårare nöt att knäcka.