Var ska mormor bo på ålderns höst? Det som förr kallades ålderdomshem med fasta mattider, delade toaletter och gemensamma baddagar är inget att längta tillbaka till. De moderniserades efter hand men innehöll ändå en institutionskaraktär som många ville slippa. Många kunde först efter lång övertalning av anhöriga och myndighetsföreträdare förmås att flytta dit Ofta kom de ändå att trivas
Ålderdomshemmen avvecklades för att nya generationers politiker och tjänstemän inte såg fram emot att en gång i framtiden hamna där. Låt oss inte hymla med att det och också fanns en stark ekonomisk drivkraft: det kostar mindre att ha människor boende i sin egen bostad även om de behöver hemtjänst flera gången om dagen. Livskvalitén blev bättre för många som nu kan bestämma över sin egen tid, sin mathållning och sin närmaste omgivning.
Idag krävs det ett stort vård- eller omsorgsbehov för att få plats i de särskilda boenden som finns. Samtidigt åker hemtjänsten dag efter dag runt ön till alla gamla människor som behöver stöd för att klara sin livsföring. Det kan röra sig om allt från ett handtag med städningen då och då till täta besök dygnet runt.
Brukarundersökningar ger i regel ett gott betyg till hemtjänsten även om många klagar på personalomsättningen. Men det stora problemet för många äldre är ensamhet och sysslolöshet. Regionens socialnämnd planerar nu för samverkan med frivilliga för att skapa fler mötesplatser för äldre, ett intressant förslag som det finns anledning att återkomma till. Tillgång till lokaler kommer att vara en nyckelfråga för att lyckas med det arbetet. Att redan vid byggandet av nya bostäder ta fasta på de lokalbehoven måste vara klokt.
Regionen hade långt framskridna planer på ett så kallat trygghetsboende på A7-området förra året. Det är ett boende för seniorer dit man kan flytta utan biståndsprövning. Bostäderna består av mindre och lättillgängliga lägenheter kompletterade med lokaler för gemensamma måltider och aktiviteter och där viss personal finns tillgänglig på angivna tider. Men den boendeformen är tydligen inte tillräckligt attraktiv för den aktuella byggherren för när ett tillfälligt stimulansbidrag försvann blev bygget inte av.
Men har regionen och också gett upp? Kan inte Gotlandshem bygga trygghetsboenden? Finns inga andra intressenter? På Åkermanska, som i praktiken fungerat ungefär som ett trygghetsboende, håller i stället den sociala delen på att avvecklas.
- Vi vet att fysisk och social aktivitet har stor betydelse för både den fysiska och psykiska hälsan, säger socialnämndens och ordförande Maria Björkman. Att det kräver fysiska mötesplatser för äldre kan inte rimligen vara ett isolerat Gotlandsproblem. Behöver staten ta initiativ kan Sveriges kommuner och landsting driva den saken gemensamt.
Det behövs en boendeform mellan helt vanliga bostäder och särskilt boende. Acceptera att kraven på säkerhet och trygghet blir större hos de flesta gamla och inse värdet, personligt och samhällsekonomiskt, av gemensamma aktiviteter.