I onsdags så svarade Centerpartiets Gabriella Hammarskjöld på min ledare om utmaningsrätten i en debattartikel på Gotlänningen här bredvid. Jag skulle naturligtvis kunna bemöta hennes svar med ett långt utlägg om vinster i välfärden, men väljer en annan väg.
Verkligheten är ju sådan att vi har en av världens mest liberala lagstiftningar när vi kommer till privata företags möjligheter att göra vinst på skattemedel, och då får väl även jag förhålla mig till den verkligheten.
Hennes svar angående skolan borde lugna mig, men det gör det inte. I alla fall inte helt. Men jag erkänner att mitt exempel haltar lite och att jag, när jag skrev min ledare, förträngt att den som har huvudmannaskapet för en skola också måste har tillståndet för att bedriva skolan. Men just den insikten gör mig än mer fundersam.
Kan regionen lägga ut driften av en skola på en privat aktör, men utan att ansvaret följer med? Det skulle på något sätt vara än värre. Men jag får väl ta Hammarskjölds svar att skolverksamheten inte kommer att ingå i utmaningsrätten på allvar och hoppas på att Stefan Nypelius (C) och Andreas Unger (M) också är med på den vagnen. Nypelius och Unger är som jag förstått det tilltänkt som ordförande för barn- och utbildningsnämnden respektive gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden.
I sitt svar ger Gabriella Hammarskjöld även exempel på andra verksamheter där det redan finns system för olika former av privat etableringsrätt. Exempelvis är det helt fritt att starta både hemtjänst och vårdcentraler om man uppfyller de krav som ställs.
Det är en enorm skillnad mot utmaningsrätten, då etableringen av hemtjänst och vårdcentral sker i direkt konkurrens med den offentliga verksamheten och på hyfsat lika villkor, medan utmaningsrätten går ut på att slumpa ut en offentlig verksamhet som redan är etablerad till en privat utförare.
Så frågan är egentligen varför utmaningsrätten ska införas då varken skola, vårdcentraler eller hemtjänst kan eller har behov av att bli utmanade. Vilka verksamheter finns kvar? Boenden för äldre eller andra grupper med speciella behov?
Men äldreboendet Pjäsen i Visby lär väl läggas ut på någon privat aktör ändå, då boendet blivit en ideologisk spelpjäs vars drift bollas mellan regionen och privata utförare beroende på majoritet i fullmäktige. När det gäller personliga assistenter till personer med LSS-beslut så har regionen inte längre någon egen verksamhet. Där är mångfalden stryp till att enbart kunna välja privata utförare. Ett beslut som togs under den nyss, eller snart, avslutade mandatperioden då Miljöpartiet stödde den borgerliga privatiseringsivern och körde över sina röda kamrater i den rödgröna nämndmajoriteten.
Även teknikförvaltningens verksamheter är till stor del redan konkurrensutsatt så vad finns egentligen kvar att utmana?
Utmaningsrätten behöver dessutom ett helt nytt arbetssätt inom regionen där tjänstemän ska bedöma de inkomna utmaningarna med allt vad det innebär, för att sen vid beslut dra igång en upphandlingsprocess. Det lär knappast vara gratis att bygga upp en sådan verksamhet. Men har man lovat att slumpa bort vårat gemensamma så har man.