Barns rättigheter ska tas tillvara vid offentliga beslut. På regionens hemsida kan man läsa följande: ”Region Gotland har beslutat att bedömningar av konsekvenser för barn ska göras i ärenden som berör dem.” Längre ner i texten står: ”FN:s konvention om barnets rättigheter ska efterlevas på alla områden där verksamheter inom regionen möter barn och ungdomar, direkt eller indirekt.” På samma sida finns även länkar till olika sidor där man kan få stöd för att göra konsekvensbedömningen.
Men när jag går igenom underlagen till förslaget om att kraftigt höja avgifterna för barn och ungdomar som uteblir från besök hos tandvården ser jag ingen konsekvensanalys ur ett barnperspektiv.
Förslaget där straffavgifterna för uteblivet besök hos tandvården för barn och unga höjs med över 200 procent, från dagens 150 kronor till 500 kronor, kommer få konsekvenser för barn. Även ett beslut om att bara höja avgiften till 250 kronor kommer att påverka barn och ungdomar. Trots det har ingen konsekvensbedömning gjorts i någon av de instanser som beslutat i frågan.
I vårdguiden från Stockholms läns landsting har man rutiner för uteblivande från tandvårdsbesök avseende barn och ungdomar till och med 17 år. I de rutinerna kan man läsa följande: ”Forskning visar att det finns samband mellan barn som uteblir från tandvårdsbesök och komplexa familjeproblem, karies, tandvårdsrädsla, placering i familjehem samt övergrepp.”
Enligt Stockholms rutiner är barns uteblivande från tandvård så pass allvarligt att det till och med ska föranleda en orosanmälan till socialtjänsten. I Stockholm ser man nämligen frågan om uteblivande i ett större perspektiv än en ren avgiftsfråga. Man ser till barnens bästa.
Jag är helt säker på att den föreslagna höjningen kommer att ha negativ inverkan på barn. Speciellt barn som redan i dag har en utsatt situation. Ett ansträngt ekonomiskt läge är inte sällan en orsak till föräldrars frustration, något som också kan gå ut över barnen. Vilka konsekvenser får taxehöjningen för dem?
När jag läser igenom "Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige" vilken antogs av riksdagen 1 december 2010 anser jag att förslaget till höjda avgifter bryter mot strategins punkt ”Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn.”
I underlaget till förslaget kan jag varken hitta de kunskaper som Stockholms läns landsting byggt sina rutiner på eller en konsekvensbedömning av förslaget utifrån ett barnrättsperspektiv. Strategier och policys till trots glöms barnen bort.
Regionens avgifter ska givetvis följa kostnadsutvecklingen, annars finns det risk för att anledningen till avgiften går förlorad. Men jag tror inte en chockhöjning av avgiften för uteblivande från tandläkarbesök är rätt metod för att få personer med exempelvis tandvårdsrädsla att ta det där sista steget in på mottagningen. Det finns andra sätt som är bättre.
I underlagen kan man också utläsa att det redan pågår ett arbete med att få personer att gå på sina bokade tider hos tandläkaren. Det arbetet har dessutom varit framgångsrikt, vilket medfört att antalet barn och ungdomar som uteblir minskat med nästan 20 procent från 2017 till 2018. Varför inte bara fortsätta det framgångsrika arbetet? Varför hasta igenom en kraftig höjning av avgifterna utan att först undersöka hur det skulle drabba barnen? Nej, gör om, gör rätt och framförallt ställ er frågan: Hur kommer det här beslutet att påverka barn?