Det flesta av alla farhågor som förts fram efter beskedet från de borgerliga partierna att de vill regera som en minoritetsallians har hittills besannats. Samtidigt som inget av de försök till lugnande besked minoritetsalliansen gav oss hittills har införlivats. Men vissa saker har till och med blivit värre än jag någonsin kunnat tänka mig.
Nu får vi höra att möten i regionstyrelsen urartar till farser där vad som helst verkar kunna hända. Förutom den osäkerhet som ett minoritetsstyre alltid står inför dyker det plötsligt upp frågor som det förväntas tas beslut på men som inte funnits med på dagordningen och som dessutom helt saknar underlag för beslut. Eller det direkt motsatta, där man vill ta bort frågor som förberetts, finns med på dagordningen och precis tagit beslut i bara för att den styrande minoriteten förlorat voteringen.
Det samarbete som ödmjukt fördes fram som lösningen på det parlamentariska läget lyser med sin frånvaro och dessutom anger tonen under de möten som är att ett ordnat samarbete inte är en prioriterad fråga. Nu verkar regionen helt och hållet sakna politisk ledning och styrning. Det är nog tur för oss gotlänningar att det fortfarande finns en stabil grund av rödgröna politiska beslut att stå på.
Men trots all kaos lyckades regionstyrelsen också ta en hel del politiska beslut i torsdags. Högerpartierna, där vi naturligtvis även räknar in Sverigedemokraterna, har dragit igång privatiseringsmaskineriet så smått. Nu ska alternativa driftsformer för VA- och avfallsverksamheten utredas samtidigt som det ska förberedas för ett återinförande av utmaningsrätten.
En eventuell bolagisering av VA- och avfallsverksamheterna finns det nog ett brett stöd för, så länge det handlar om att skapa kommunala bolag där verksamheterna ingår. Men när det gäller utmaningsrätten så är jag extremt skeptisk. Utifrån den kunskap jag hittills skaffat mig i frågan ser jag det som stöld av allmän egendom. Men jag lovar att kolla upp hur utmaningsrätten fungerar och jag lär återkomma i frågan.
Problemen med att styra i minoritet gjorde sig påmind då det var dags att ta beslut om ökade budgetramar för barn- och utbildningsnämnden, bun. Glädjande nog har fler barnfamiljer flyttat hit än vad man kunnat räkna med. Fler barn i skolan innebär mer utbetald skolpeng och därmed högre kostnader för bun 2019, vilket de nu ville ha pengar till. Då skolpengen är förutbestämd och måste betalas ut till varje skolbarns skola så kan eventuella besparingar inte göras på skolan. Det skulle då innebära att de ökade kostnaderna för bun bara kan tas av förskoleverksamheten vilket till 99 procent innebär färre pedagoger och större barngrupper. Något som skulle vara mycket olyckligt. Den rödgrönrosa oppositionen valde barnen före överskottsmålet, och SD visade i den här fråga upp en vilja att värna våra barn, till skillnad från alliansminoriteten, vilket innebar att bun får det välbehövliga tillskottet.
Alliansminoriteten förlorade i ytterligare en fråga och det var angående pengar till uppstarten av Teknikcollege. Jag blir ytterst förvånad över borgarnas motstånd mot en snabb uppstart då de gotländska företagen har enorma problem att hitta kompetent arbetskraft, något som Teknikcollege kan råda bot på. Varje fördröjning av uppstarten fördröjer också de gotländska företagens rekrytering. Vilket inte är en bra utveckling.