Jag tror att de flesta av oss som vill se en regering tillträda så fort som möjligt andades ut efter de besked som Centerpartiet och Liberalerna lämnade under helgen. Men vi glömde bort den lilla detaljen att stödet från C och L till den tänkta regeringen bestående av Socialdemokraterna, S, och Miljöpartiet, MP, inte räcker hela vägen fram. Även Vänsterpartiet, V, måste acceptera den nya regeringen genom att avstå eller rösta för den i den kommande omröstningen.
V informerade under gårdagen att de inte ställer sig bakom en regering som bygger på det utkast till sakpolitisk överenskommelse som förhandlats fram mellan S, C, L och MP.
Den stora orsaken till det är följande formulering i överenskommelsen: ”Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.”
En formulering som även jag anser onödig då det i meningen innan står följande: ”Det innebär också att de ingående partierna, i de sakfrågor som dokumentet omfattar, inte ensidigt samverkar med andra partier i riksdagen.”
Varför skriva V på näsan att just de inte ska ha något inflytande över inriktningen? Varför inte ha liknande skrivningar om andra partier, exempelvis Sverigedemokraterna. Jag förstår att skrivningen provocerar.
Nu har V gjort en tolkning av skrivningen som innebär att de är helt utanför alla normala parlamentariska samarbeten, inklusive att bli inbjudna till diverse större övergripande samtal, diskussioner och förhandlingar. Tolkningen har blivit sådan utifrån dem avståndstagande kommentarer som L och C fällt angående V under stora delar av förra mandatperioden, vilka också fortsatt komma under och efter valrörelsen. Vänsterpartiets tolkning, som jag till viss del har förståelse för, är mycket olyckligt och leder till en fortsatt osäkerhet kring regeringsbildandet. Det hade räckt med skrivningen om att partierna inte fick samverka enskilt med andra partier i de frågor som överenskommelsen sträcker sig över.
Men V vill även ha någon form av garantier av Stefan Löfven att de reformer som V var med och tog fram under förra mandatperioden ska säkras upp och återställas om de är borttagna i den SD-stödda M/KD budget som riksdagen beslutade om i december.
Frågan är vad detta nu kommer att innebära. Alternativen känns inte speciellt lockande och jag är tveksam till att V släpper fram Ulf Kristersson (M) till statsministerposten eller låter regeringsbildandet mynna ut i ett extraval.
Talman Andreas Norlén skulle enligt det tidsschema som han beslutat om före jul- och nyårshelgerna, lägga fram en statsministerkandidat under gårdagen. Men han fick under gårdagens talmansrunda signaler från ett antal partiledare att de ville ha mer tid. Talmannen var mycket kritisk till att det inte var färdigförhandlat, men gav partiledarna ytterligare två dagar. Nu kommer han ha nya talmansrundor på onsdag för att sedan lägga fram en statsministerkandidat samma dag. Omröstningen sker sedan på fredag och jag skulle bli ytterst förvånad om det inte blir Stefan Löfven som blir framröstad som statsminister för en, som talmannen uttryckte det, Löfven2 regeringen.