Under fredagens presenterade Talman Andreas Norén nästa steg i regeringsprocessen. Han meddelade att han måndagen den 3 december kommer att till riksdagen föreslå Stefan Löfven (S) som statsminister. Han ger nu, efter samtal med partiledarna, Löfven lite längre tid på sig än vad Ulf Kristersson (M) fick för sin 3-2-1 regering. Orsaken är naturligtvis att Kristerssons koncept var i det närmaste klart, medan Löfven nu behöver förhandla med ett eller flera av de borgerliga partierna.
Om Löfven får riksdagens förtroende eller inte avgörs av de interna möten som både Centerpartiet och Liberalerna kommer att hålla inom de närmaste dagarna. Möten som kommer att mura igen eller låsa upp dörrar som nu är låsta.
Bägge partierna har hittills bara sagt nej till de regeringslösningar som lyfts fram och den lösning, om en alliansregering, som bägge partierna är inne på är inte en möjlig väg framåt. Inget av de partier som ingått i det tidigare rödgröna regeringsunderlaget är beredda att släppa fram en mindre minoritet än vad de själva är.
Och varför skulle de vara intresserade av det? Varken den sista Reinfeldtregeringen eller den nyss bortröstade socialdemokratiskt ledda regeringen regerade i majoritet, men bägge var det största minoritetsblocket.
Att regera i minoritet är en utmaning, men att regera i en minoritet som har dubbla majoriteter emot sig är dumdristigt om man inte är extremt ödmjuk och förhandlingsvillig. Med dubbla majoriteter menar jag att ha både en majoritet av riksdagen och en majoritet av ett annat politiskt block emot sig.
En sådan regering kan nog bara fungera om man inte har en fast politisk agenda, utan ständigt förhandlar om breda uppgörelser. En borgerlig alliansregering har ju uttryckligen sagt att de aldrig tänker förhandla med Sverigedemokraterna, så vad finns då kvar för den regeringen att göra? Köra den gotländska ”går-det-så-går-det” politiken? Nej det tror jag de borgerliga riksdagsledamöterna är för ansvarstagande för.
Cementas framtid på Gotland är nu i vågskålen. Deras ansökan om utökat täkttillstånd är nu under behandling och två tunga gotländska instanser har nu lämnat sina remissvar. Då den nya tilltänkta täkten ligger nära Tingstädeträsk finns det farhågor om att insjön som är Gotlands enskilt viktigaste vattentäkt kan vara i fara. Hur kommer träskets tillrinningsområden att påverkas?
Frågan är för viktig att inte ta på allvar, vilket både Länsstyrelsen och Region Gotland mycket riktigt påpekar i sina svar. Men medan regionen väljer att säga ja, om Cementa kan garantera att Tingstädeträsk inte påverkas negativt av den nya täkten, säger Länsstyrelsen nej.
Nu kommer processen att gå vidare och jag tror att det kommer att dröja än många år innan alla överklagningar har tagits igenom de rättsliga processerna. Jag hoppas att besluten kommer att tas utifrån saklig grund och utan för mycket känslor inblandade. Jag vill inte se ytterligare en rättsprocess haverera som den gjorde för Nordkalk och SMA och deras täkter i Bunge.