Den senaste tiden har det rasat en debatt om segregationen och de problem som den medför. Borgerliga politiker och debattörer menar att vänsterorienterade politiker och debattörer inte tar upploppen på allvar. Vänsterorienterade politiker och debattörer menar att borgerliga politiker och debattörer inte tar skatteflykten på allvar.
Bägge sidorna säger att upplopp (vänster) respektive skatteflykt (höger) inte är ok, men att skatteflykt (vänster) respektive upplopp (höger) är mer allvarligt. Senast i raden att först skydda sig genom att säga fy till skattesmitare, för att sen mena att skatteflykt inte är så hemskt, är Gotlänningens politiska Chefredaktör Eva Bofride.
Hon hinner däremellan hävda att upplopp är mycket hemskt. Eva Bofride skriver: ”Jag vet ingen politiker som försvarar skattesmitare, däremot finns det oroväckande många som ställer sig förstående mot stenkastarna, om än inte försvarar dem.”
Eva Bofride fortsätter: ” Sanningen är ju, med handen på hjärtat, att så gott som alla svenskar åtminstone en gång om året vänder ut och in på sig själva för att komma undan med så lite skatt som möjligt.”
När man läser detta så kan jag förstå att Eva Bofride har svårt att se problemen med skatteflykten. En skatteflykt som enligt beräkningar gör att 400 miljarder kronor undanhålls beskattning, bara i Sverige. De undanhållna 400 miljarderna är tydligen bara lite avdrag på deklarationen.
Jag blir uppriktigt rädd när jag gång på gång får bevis på en beklämmande dålig och utbredda skatte(o)moral som finns bland de borgerliga politikerna och debattörerna. Hur kan man ens komma på tanken att jämföra att betala rätt skatt, utifrån de avdrag som vi har rätt till, med ren och skär brottslighet. Då har moralen inte bara rämnat lite, då är man helt utan moral. I alla fall när det gäller att göra rätt för sig i samhället.
Vi ser i dag vad segregationen ställer till med. I skuggan av miljonprogrammens höga betonghus kastar ungdomar sten på poliser och räddningstjänst. Det är aldrig ok. Regeringen föreslår hårdare tag och fler poliser, även om vissa borgerliga politiker vill gå ännu längre.
Regeringen vill dessutom hjälpa dessa ungdomar ur det utanförskap som skapat den samhällsfientlighet som nu drabbar polis och räddningstjänst. Det kallas av borgare för att bjuda dem på saft. Borgerligheten har aldrig sett längre än till symtomen på stora samhällsproblem. Socialdemokraterna ser däremot längre och vill bekämpa själva sjukdomen, det vill säga, utanförskapet.
Samtidig i lägenheter värda många, många miljoner sitter andra och jämför och tipsar om just sina lösningar att komma undan skatt. En kultur som drabbar samhället i betydligt högre utsträckning.
Skatteinbetalningar på de 400 undanstoppade miljarderna hade gjort underverk för att motverka utanförskapet. Mer resurser till skolor, fritidsgårdar och andra verksamheter som hjälper ungdomar att se ljus istället för mörker.
Fler i jobb, och fler som ser att det finns jobb att få, skapar också hopp för de ungdomar som tvivlar på en bra framtid. Men också fler poliser och hårdare tag mot de som bryter mot lagar för att visa att den vägen inte är ok.