Det kommande valet nästa år kan bli en riktig rysare för Jesper Skalberg Karlsson (M). Det kan inte uteslutas att Gustaf Hoffstedts avhopp ett par månader efter valet nu kan komma att få en helt annan och större betydelse än tänkt. De som la sin röst på en väl inarbetad riksdagsledamot är kanske inte lika benägna att låta en okänd 21-åring pröva vingarna i riksdagen som sitt första uppdrag – sånär som på fyra möten i Gotlands regionfullmäktige. Vågar gotlandsmoderaterna ta den risken eller får vi se en nykomponerad valsedel?
I höstens val tog Centerpartiet tillbaka oppositionsrådsrollen på Gotland från Moderaterna. Gissa om de kommer att vara sugna på att göra samma sak i riksdagsvalet. Kanske kommer nu den offensiv som aldrig riktigt blev av inför förra valet när tyngdpunkten låg på regionvalet.
Det är knappast troligt att vi får se någon ny lista där. Av de tidigare kandidaterna är Eva Nypelius tillbaka i den regionala värld där hon verkar trivas bäst och Lars Thomsson har troligen fått nog av att hoppas på en stol på Helgeandsholmen.
På S-sidan lär Christer Engelhardt vara helt ohotad som listetta. Han ska naturligtvis också ersättas en gång men knappast i det här knepiga läget. Med klart flest personröster i höstas lär han sitta säkert i sadeln.
De borgerliga kommentatorerna av veckans händelser har karaktären av att skylla på någon annan (läs regeringen). Men alla måste inse att det politiska landskapet i Sverige är förändrat. Inte genom att vi inte har någon klar majoritet i riksdagen, så har det varit långa tider, bland annat under förra mandatperioden. Men genom att det nu finns ett riksdagsparti som skapar sig inflytande genom att agera oförutsägbart.
GA:s Mats Linder har åtminstone ett förslag. Han vill att oppositionen använder sig av en förtroendeomröstning, ett så kallat misstroendevotum, för att avsätta regeringen innan den hinner utlysa val. Om de borgerliga vill undvika det extra valet kan de alltså ta den chansen. Men det skulle återigen ge Sverigedemokraterna ett avgörande inflytande.
I Norge kan regeringen inte utlysa extra val. Det är en sympatisk tanke men i riktigt svåra situationer måste det finnas en reservutgång att använda synnerligen sparsamt. Och situationen i Norge är ingen riktigt bra förebild. Där ingår det invandringskritiska Fremskrittspartiet numera i regeringen. De har frostiga relationer till SD som de anser för extrema.
För övrigt vill jag bara kommentera ett återkommande yttrande från de borgerliga partierna: ”Vi kan inte svika våra väljare och förhandla”. Nja, det var väl snarare så att allianspartierna lovade väljarna att bilda regering om väljarna gav dem majoriteten. Nu gjorde inte väljarna det. I stället blev situationen den att ett främlingsfientligt enfrågeparti lovade fälla varje regering som inte följde deras vilja i invandrarfrågan. Då är samarbete över blockgränsen enda sättet att komma ifrån detta ultimatum. Det skulle kräva någon form av eftergifter från alla. De borgerliga sa nej med hänvisning till sina väljare.
Men alla partier har ju väljare. Skulle de borgerliga väljarna ha röster som bör väga tyngre? Det stiger en unken dunst från förr ur det resonemanget.