Ska Ebba Busch Thor rädda Kristdemokraterna på Gotland? Partiet har i praktiken varit försvunnet från den lokala politiken sedan det 2010 förlorade sitt enda mandat i fullmäktige. Någon större kampanj såg vi inte heller till inför höstens val. Det är knappast känt vad partiet vill med Region Gotland. Så varför skulle KD dra röster på ön?
Fast med samma resonemang borde inte heller Sverigedemokraterna ha suttit i fullmäktige. Det är uppenbart att ställningstagandet också i regionvalet för många väljare grundar sig på rikspolitiska frågor. Plus allmänt missnöje i fråga om SD.
Framförallt för små partiet kan också personfrågorna få en oproportionellt stor roll. Det såg vi i EU-valet där Lars Adaktussons namn på valsedeln gav KD nästan sex procent av rösterna. I riksdagsvalet blev det fyra och en halv.
Det var Kristdemokraterna som började bryta upp den partistruktur som på 1900-talet länge ansågs cementerad. Riksdagspartierna var fem och så såg det ut att förbli tills valet 1985 närmade sig.
Centerpartiet var på nedgång från det tidiga 70-talet när de lockade så många som var fjärde väljare och var klart största borgerliga parti. För att fånga några extra röster kastade partiet ut en repstege åt Kristen demokratisk samling (KDS) och in i riksdagen klättrade partiledaren Alf Svensson. Han måste agera under centerbeteckning och fick inte den utdelning han räknat med för de röster han drog. Men han och partiet fick en plattform att agera från. Alf Svensson blev en kändis, så småningom med riksdagsplats av egen kraft.
Sedan dess har det politiska landskapet ändrats i Sverige. Fem partier har blivit åtta och intressepartier har blivit mer av åsiktspartier. Centern har gått åt höger och krympt ytterligare. Moderaterna har övertagit rollen som ledande borgerligt parti och åtminstone synbarligen sökt sig mot mitten i vissa frågor. KDS har blivit KD och hängt sig kvar i riksdagen i mer än två decennier om än med små marginaler.
Höger-vänsterdimensionen i svensk politik är viktig för den egna politiska uppfattningen skrev Demoskops vd Anders Lindholm nyligen i DN. För de med klara högersympatier ligger det närmast till hands att välja ett parti med tydlig högerprofil. Här ska det bli intressant att följa hur de borgerliga partierna kommer att profilera sig framöver.
Hittills har den blivande partiledaren Ebba Busch Thor klart sagt ifrån att KD står till höger. Uttalandet ”Det är klart att vi står mer till höger i svensk politik än vad de övriga partierna gör” (i en DN-intervju förra veckan) tog hon visserligen tillbaka. Mer till höger än vänster blev den mildare omskrivningen. Jag är inte så säker på att uttalandet var ett misstag, kanske snarare en blinkning åt de högerväljare som känner sig svikna av Moderaterna: Lita på oss, vi ligger lite lågt just nu men kommer att hålla högerflanken.
Lyckas det kan balansen på den borgerliga sidan komma att ändras igen. Efter 70-talets Trygge Torbjörn (Fälldin), 80-talets Westerbergeffekt och 00-talets Reinfeldt/Borg-era kanske det är dags för en kvinna. Ska det bli Ebba Busch Thor som står för nästa personeffekt? I så fall kan den komma att slå igenom också i Gotlandspolitiken. Vi ska nog inte räkna ut KD på Gotland än.