I gårdagens Gotlands Tidningar kunde vi läsa var på ön våra gotländska politiker bor. I artikeln lyftes Centerpartiet fram då de bara har en av sina fullmäktigeledamöter boende i Visby vilket blir 6 procent av deras fullmäktigegrupp. Enligt Region Gotlands egen statistiksamling ”Gotland i siffror” var det 58 003 personer boende på Gotland 2017 varav 24 300 i Visby. I procent får vi då avrundat 42 procent boende i Visby. Centerpartiets landsbygdsprofil blir än tydligare när vi tar statistiken till hjälp, eller?
Med samma statistik skulle vi då kunna hävda att Sverigedemokraterna med sina 83 procent Visbyledamöter är det stora stadspartiet.
De partier som speglar fördelningen mellan stad och land bäst är de tre rödrosa. Vänsterpartiet har 43 procent av sina ledamöter från Visby, Socialdemokraterna 38 procent och FI 50 procent.
Sämst spegling av befolkningsstrukturen har Kristdemokraterna som helt saknar ledamot boende i Visby, SD med sina 83 procent Visbyledamöter, C med sina 6 procent boende i Visby och Miljöpartiet med 75 procent Visbyledamöter.
Men vilka slutsatser kan vi dra av statistiken? Är Centerpartiet dåligt för gotlänningar som bor i Visby? Är SD landsbygdsfientliga? Är det de tre rödrosa partierna som är Gotlandspolitikens svar på mellanmjölk? Nej, att dra slutledningar utifrån bostadsorterna blir inte rätt.
Centerpartiets Gunnel Lindby som intervjuas i artikeln i GT menar att Centerns stora geografiska spridning är bra för deras möjlighet att kommunicera med människor. Något jag håller med henne om. Men en geografisk spridning gör inte jobbet själv. De politiskt aktiva måste också ta kontakt och visa upp sig och sitt parti. Här menar jag inte bara de som har politiken som heltidssyssla, även om jag använder ordet politiker, utan alla som har ett medlemskap i ett politiskt parti. Det måste finnas mötesplatser där politiker möter väljare. Både fysiska och på andra sätt, exempelvis elektroniskt. Politikern bör vara aktiv på lokala möten och på sociala medier. Kan politikern dessutom synas och höras i de stora lokala medierna så blir möjligheten större att väljarna får förtroende för dig och ditt parti.
Under valrörelser är det precis vad som görs. Då är politiker, och då menar jag som jag beskrev det tidigare även de som valt att bli medlemmar i ett politiskt parti, i det närmaste överallt. Valstugor bemannas, material delas ut och samtal förs utanför butiker, på torg, på marknader, i kön oavsett var, på jobbet och hemma bland nära och kära.
Men du vinner inte väljarnas sympatier om du bara syns någon månad vart fjärde år. Samtalen och besöken på mötesplatserna måste pågå året runt, varje år. Dessutom på så många ställen som möjligt och då får vi inte glömma den möjlighet som finns i våra sociala medier.
Partierna måste bli bättre på att nyttja sina medlemmar, våga ge dem förtroende att företräda partiet. Utbilda medlemmarna, inte bara i de dagliga politiska frågorna, utan även ideologiskt så de har en grund att stå på när de får frågor de inte har direkt svar på. Sen släppa lös medlemmarna på lokala möten, sociala medier och var helst de politiska samtalen förs.
Då blir statistiken om var politikern bor bara en siffra, medan det politikern gör ger ringar på vattnet för både hen och hens parti.