Rubriker som ”Storbritannien i chock”, ”England i chock” och ”Europa i chock” har synts på löpsedlar under hela midsommarhelgen.
I torsdags röstade Storbritannien för att gå ur EU. Olyckskorpar från bägge sidorna har under hela valrörelsen beskrivit hur det blir om den andra sidan skulle vinna. Vad som nu händer vet ingen.
Det vi vet är att börser jorden runt reagerat med stor oro. Brittiska pundet sjönk till sitt lägsta värde sen 1985. Londonbörsen rasade med hela fem procent. I Skottland, där 62 procent röstade för att Storbritannien skulle vara kvar i EU, kommer krav från Skottlands högsta politiska ledning på en folkomröstning om självständighet.
Premiärminister Camerons beslut att avgå, har fått en del av dem som röstade för ett utträde att tänka om. Lite för sent kan man tycka. Över två miljoner personer har redan undertecknat ett upprop om en ny folkomröstning. Höga politiker som verkat för ett utträde och medverkat till premiärministerns avgång har nu fått kalla fötter.
Nu har till och med partiledaren för det mycket EU kritiska UKIP, Nigel Farage, tagit tillbaka ett av valrörelsens mest betydande vallöfte, att de pengar som i dag går till EU istället skulle ges till sjukvården. Nu när valrörelsen är klar medger han att han aldrig skulle ha avgett löftet.
Vad valresultatet än kommer att innebära så är det ett stort nederlag för EU. Problemen som dykt upp i samband med de nya medlemsländernas inträden har inte kunnat lösas.
De nya länderna har blivit stora mottagare av hjälp, samtidigt som den fria rörligheten inneburit stora påfrestningar på arbetsmarknaderna i de gamla länderna. Lex Laval och EU som värderar den fria rörligheten högre än arbetstagares rättigheter, har inte gjort att de nyas inträden gått smärtfritt.
Diskussioner som den om gurkornas utseende har inte heller gjort EU till en succé. EU:s grund från Kol och stålunionen om ett Europa i fred har också fått sig en smäll i och med de motsättningar som flyktingkatastrofen gett. Fredstanken och den solidaritet den har med sig verkar inte de nya medlemsländerna tagit åt sig av. Möjligen har de mer haft ögonen på alla de bidrag som de kunnat få ta del av. Dessutom finns kritiken mot en politisk överhet som inte förstår de behov som Europas befolkning har.
Nu kan jag knappast kalla mig för EU expert. Jag röstade själv emot ett svenskt EU inträde. Ett inträde som enligt personer med betydligt bättre kunskaper än jag har blivit bra för Sverige. Jag röstade för ett inträde i EMU samarbete. Ett samarbete som samma kunniga personer är eniga om hade varit dåligt för Sverige.
Men när några av de tongivande i hyllningarna av valutgången i Storbritannien är Vladimir Putin, Donald Trumph och Jimmy Åkesson då blir jag lite mörkrädd. Ingen av dem har blivit direkt kända för sina tankar om alla folks frihet hela världens fred. Jag blir dessutom mycket misstänksam när Vladimir Putin öppet deklarerar att han inte haft något med utgången av valresultatet i Storbritannien att göra. Vem hade över huvud taget funderat på det innan Putin nämnde det?
Redan under valrörelsen i Storbritannien har politiker i fler länder antytt att liknande omröstningar kan bli verklighet i deras länder. Nederländerna och Danmark har det pratats högst om, men även Sverige har nämnts.
I Sverige har Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt gott ut och pratat om att Sverige nu har läge att omförhandla sina villkor. Även Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson har haft samma tankar. Däremot är jag tveksam till att Sjöstedt och Åkesson vill omförhandla samma frågor och med samma krav.
Men som jag nämnt tidigare så kan ingen veta hur det kommer att gå för varken Storbritannien eller EU.
Detta är något helt nytt då inget land tidigare lämnat unionen, så vi får helt enkelt avvakta och se hur det utvecklar sig.