Ibland sätts ideologiska val före vettiga val. Avregleringen av posten var ett sådant val. Posten hade under alla år den funnits varit en viktig del av rikets infrastruktur.
Så viktig att man ansåg att det var staten som skulle ta hand om posten. Man ansåg också att posten var så viktig att den skulle vara likvärdig oavsett var i landet du bodde.
Samma pris för samma försändelse. Ett brev av en viss vikt kostade lika mycket att skicka från Ystad till Haparanda, som att skicka till sin granne i huset bredvid.
Men då marknadskrafterna såg möjligheter att tjäna pengar genom att ta russinen ur kakan, läs ge städer billigare post, och då politiska partier såg en möjlighet att bryta ett socialistiskt system och tillika monopol, togs beslut som vi ser följderna av i dag.
Postkontor har lagts ner i glesbygden och brevlådor flyttats kilometer för att minska kostnaderna för postleverantören. Nu är det viktigare att någon kan tjäna pengar än att posten kommer fram. Kostnadseffektiviseringar viktigare än serviceutbud.
Liknande tendenser ser vi också i avregleringen av apoteket. Avregleringen gjordes av ideologiska skäl. Statliga monopol anses vara fel och verksamheter som någon kan tjäna pengar på ska släppas fria, oavsett verkan. Den första tiden med avregleringen blev mycket svår för många personer som hade behov av speciella mediciner.
Just det apotek som låg närmast hade inte den medicinen och personer med svåra sjukdomar fick kuska land och rike runt för att hitta ett apotek som hade medicinen. Problemet löstes till slut genom reglering! Bolagen måste numera samarbeta.
Visst fanns det problem med både posten och apoteken. Men problemen hade kunnat lösas betydligt lättare genom politiska beslut, direktiv och ledningar som jobbat stenhårt med att utveckla verksamheterna.
Dagens Nyheters gjorde i början av 2014 en granskning av avregleringarna som visade att stora problem uppstått i verksamheterna på grund av avregleringarna. Granskningen visar också att dåvarande regering varit mycket passiva i sitt arbete med att rätta till problemen.
De avregleringar som granskats är bland andra järnvägen, apoteket och elmarknaden och utgår ifrån riksrevisionens rapporter. Riksrevisionens dåvarande chef Claes Norgren uttalade sig så här i DN:s artikel. ”Det har varit ett väldigt dyrt lärande. Totalt handlar det om flera miljarder.”
Det är helt enkelt onödigt att helt byta ut saker som istället lätt kunnat fixas till.
Riksrevisionens rapporter ger den dåvarande borgerliga regeringen svidande kritik. Något jag inte är förvånad över. Avregleringar av viktiga samhällsfunktioner som görs av ideologiska skäl där marknaden höjs till skyarna och sätts att lösa alla problem som kan uppstå kan aldrig bli bra för medborgarna.
När man från politiskt håll slutligen började lösa vissa av de problem som marknaden inte klarade av hade för många drabbats och kostnaderna blivit för höga. Och det finns fortfarande problem vilket den nya granskning som DN gjort av apotekens utveckling efter avregleringen visar på. Inte helt förvånande är det att landsbygden blivit förloraren, som vanligt.