I gårdagens GT kunde vi på Gotlänningens sida läsa en ledare från Centerpressens Nyhetsbyrå skriven av Hanna Marie Björklund. I ledaren skriver Hanna Marie Björklund:
” Om det finns ett problem med att folk hellre lever på bidrag än tar de jobb som är tillgängliga måste vi fundera på om regler behöver ändras för att stävja detta.”
Varför ägna en hel ledartext till ett eventuellt problem? Jag tror att Hanna Marie Björklund vill gardera sig mot kritik, för detta är något vi hört förut från borgerligt håll. Borgerliga politiker och debattörer har genom åren ofta påtalat att ”bidragstagare” är lata.
Ett problem som de hävdat så många gånger att väljarna nu tror det är ett stort problem. Själv tror jag att problemet är ytterst begränsat och att borgerligheten är ute efter lösningarna av andra orsaker.
Jag tror att den förenade borgerligheten är ute efter samma sak de alltid är ute efter. Nämligen att minska inkomsterna för löntagare, och öka vinsterna för företagare.
Hanna Marie Björklunds förslag på åtgärder är:
Sänkta skatterna för dem med lägst inkomst, sänkta nivåer i socialförsäkringarna och villkora fler försäkringar mot att man söker jobb och tar dem man blir erbjuden.
Sänkt skatt för låginkomsttagare har borgerligheten aldrig genomfört förut, förutom som en följdverkan av sänkt skatt för höginkomsttagare. Jag är ytterst tveksam till att borgarna nu bara vill sänka skatten för låginkomsttagare.
Deras idé om att drivkrafterna hos arbetslösa ökar om skillnaderna mellan lön och försäkringar blir större har märkligt nog aldrig lett till förslag på att öka lönerna. De är med andra ord inte intresserade av att öka skillnaderna utan bara att göra försäkringarna och försäkringstagarna fattigare. Dessutom införde Reinfeldts regering redan 2013 något som heter Jobbstimulans, som innebär att bara 75 procent av inkomsten tas med i beräkningsunderlaget för försörjningsstöd.
Hanna Marie Björklunds sista förslag på åtgärder är att slå in öppna dörrar. Kraven finns redan både när det gäller försörjningsstöd och a-kassa och den som inte följer kraven riskerar att bli utan stöd eller försäkringspengar.
Det är med andra ord en myt att det inte ställs krav på arbetslösas rätt till ersättning och det är en myt att man förlorar på att ta ett jobb istället för att leva på försäkringspengar.
Inriktningen på problemlösningen säger allt om vad de olika politiska inriktningarna. Borgerlig politik ger större skillnader mellan arbetande och arbetslösa, vilket ökar klyftorna och motsättningarna i samhället. Socialdemokratisk politik skapa fler jobb och minskar klyftorna och motsättningarna.
När borgerligheten ser ett större problem att arbetslösa har för hög ersättning, än att det blir fler arbetstillfällen då tycker jag att prioriteringarna är fel. Därför känns det bra när Statsminister Stefan Löfven i samband med regeringsombildningen fortsätter tala om målet med Europas lägsta arbetslöshet 2020 som regeringens viktigaste mål.
För arbete åt alla är en gammal socialdemokratisk paroll som håller än idag, till skillnad mot den borgerliga klasspolitiken från 1800-talet.