Ladda batterierna, Almedalsveckan är här. Idag handlar hela den här sidan om Sveriges politikfestival som håller intresset uppe även om valåret är passerat. De politiska partierna står visserligen bara för ett par procent av programpunkterna. Å andra sidan finns massor av politiker här, håller seminarier, deltar i diskussioner och låter sig intervjuas. Estradsamtal är vanligare än traditionella debatter och tonen är oftare skämtsam än hård fastän åsikterna kan vara nog så vassa.
Som jag skrivit i flera år nu tycker jag att Almedalsveckan borde utvecklas. Grundtanken håller. Det vill säga det som blivit grundtanken, det var ingen som ”uppfann” konceptet utan veckan har växt fram med åren. De politiska talen är basen och dagarnas höjdpunkt, programpunkterna är öppna och inga inträden tas ut.
Samhällsfrågor är det gemensamma temat och det rymmer mycket. Allt vi har eller gör tillsammans, dess omfattning, utformning och villkor hör hemma under veckan. Farhågor om att företagen skulle ta över eller att partierna skulle hamna i bakgrunden har inte besannats.
Men: veckan är för lång. Ingen hinner gå på ens en bråkdel av allt intressant på måndagen, på fredagen kommer packkartongerna fram bland de glesnande skarorna av trötta deltagare som längtar hem.
Då har två partier ännu inte fått tala från scenen.
Partier som är stora och/eller har statsministerposten kommer alltid att vara någorlunda intressanta. Men hur kul är det för Folkpartiet att ha sitt tal nästa söndag? Vilka är kvar då? En hel del semesterfirare förvisso men av Almedalsfolket lär det inte bli mer än en handfull pliktskyldiga reportrar.
Jag undrar om veckan ens borde vara en vecka. En kalendervecka alltså. Kanske är det dags att införa femdagarsvecka, sprida ut arrangemangen jämnt över veckan och låta partierna dela på dagarna.
Talartiden på Almedalsscenen går i turordning redan nu, det kan utvidgas till lunchtal och kvällstal. Ett tidigt och ett sent kvällstal är en annan möjlighet som också skulle ge intressanta möjligheter till jämförelser. Det är inte självskrivet vilken tid som skulle vara mest fördelaktig, det oberäkneliga vädret skulle givetvis spela in.
Det är mycket vi inte ska ta efter i dansk politik men motsvarigheten Folkemøtet på Bornholm, klaras av på fyra dagar. Trots sin ungdom, Folkemøtet firar femårsjubileum i år, är programpunkterna över 2700.
Varje år dyker det upp dödförklaringar av Almedalsveckan. I böcker och debattartiklar, poddsändningar och kåserier har folk genom åren suckat, förfasat sig och dömt ut hela arrangemanget. Det tror jag veckan klarar. Om någon som bevakat veckan i ett kvartssekel står över i år är det nog snarast sunt. Men ska nya generationer vinnas är det ingen dum idé att se över ett koncept som nu är långt in i medelåldern. Att ändra ett valår vågar ingen. Det är nu partierna har chansen.
I kväll kommer många att använda den arena som Almedalen bjuder för att manifestera för mångfald. Det är en riktigt bra idé. Sedan är det bara att kasta sig ut i vimlet.