Så har det då gått ett halvår sen jag började jobba som politisk chefredaktör på Gotlands Folkblad. De förväntningar som jag hade var ingenting mot det som jag har upplevt.
Den bild av jobbet som jag hade stämmer hyfsat med hur det blivit, men jobbet är så mycket mer än den bild jag hade. Själva skrivandet är ungefär som jag tänkt mig. Däremot är det betydligt mer arbete med att få till en sida än jag hade förstått. Många olika dataprogram som man skall hantera. Dessutom skall jag hålla kontakt med mina fantastiska krönikörer och debattörer. Jag är otroligt stolt över hur mina företrädare tänkt och arbetat med krönikörerna och debattörerna. Hur många tidningar kan skryta med att de högsta politiska beslutsfattarna i utgivningsorådet delger sina tankar och funderingar till läsarna på regelbunden basis? Jag tror det är rätt unikt.
Min tanke som redaktör är att ha sex egna ledare i veckan. Ett mål som jag trodde skulle bli svårt att uppnå med den deltidstjänst jag har. Men jag har kämpat på med varierande kvalitet, och tänker fortsätta ha det målet. Däremot vill jag höja lägstanivån på kvaliteten.
Min tanke har också varit att försöka blanda inriktningen på mina ledare. På en ledarredaktion med fler anställda blir det med automatik fler stilar på ledarna. När man är ensam blir detta svårare. Jag tror det blir lätt att hamna i någon form av slentrian, vilket jag vill undvika. Min vilja är att ge en blandad kompott av ledare. Jag skulle vilja blanda ledare om politik jag gillar, politik jag ogillar, politik jag skulle vilja se, med mer förklarandet ledare om hur politiken och samhället fungerar till nära filosofiska betraktelser av samhället. Jag är inte riktigt nöjd med hur blandningen har blivit. Ännu.
Jag vill givetvis först och främst beskriva det gotländska politiska klimatet och det gotländska samhället. Därför kan jag emellanåt välja bort relativt stora nationella händelser som ändå beskrivs ordentligt av nationell media, till förmån för en gotlandsanknuten ledare.
Något som är svårt att veta är hur mina ledare tas emot. Ytterst få ringer, skriver brev eller mailar. Stort tack till er som gjort det. I kommentarfälten på helagotland.se skrivs det en hel del, vilket jag verkligen uppskattar. Men då kommentarfältet är till för debatt och att ha åsikt till det politiska budskapet jag för fram blir det inte så bra återkoppling. Så kära läsare, hör gärna av er.
Att arbeta på en nyhetsredaktion är också helt nytt för mig. Jag sitter bredvid journalister som Magnus Ihreskog, Ewa Israelsson, Åsa Sveds, Petra Jonsson och Eva Bofride. Journalister som var ikoner redan när jag lämnade ön för tio år sedan. Det är inte så konstigt att man känner sig lite starstruck ibland.
Men även de som jag inte kände till när jag började i våras har visat upp en imponerande kompetens och en vilja att göra GT till en riktigt bra lokaltidning. Jag hade ingen aning om vilket enormt arbete som låg bakom tidningen, varje dag. Det har jag nu. All respekt till er alla.
Med de orden tar jag sikte mot framtiden och hoppas ni hänger med.