Om det fortsätter i samma takt får vi vänta flera decennier. Det är en outsägligt lång tid för någonting som är så självklart.
Alla ska ha samma möjligheter att arbeta och alla barn har rätt att få lika mycket tid med föräldrarna under uppväxten. Trots detta drar sig både regering och opposition att genomföra en reform som är nödvändig för jämställdheten.
En av de allra mest effektiva lösningar för att ta stora kliv mot ett jämställt arbetsliv är att införa ytterligare avsatta månader för varje förälder, med målet att föräldraförsäkringen inom en snar framtid ska vara helt delad. Det är det enda rimliga.
Varför är föräldraförsäkringen central? Jo – forskning och fakta talar sitt tydliga språk. Män och kvinnors löneutveckling och arbetskraftsdeltagande är förhållandevis lika, fram till den stund då det första barnet föds. Efter det fortsätter mäns löneutveckling i samma takt, medan kvinnors bromsas, för att aldrig nå samma nivåer igen.
Och det syns resten av föräldraskapet och arbetslivet. Kvinnor tar en övervägande majoritet av alla VAB-dagar, och jobbar i mycket högre utsträckning än män deltid.
Det ger massvis med konsekvenser här och nu – för att inte tala om de effekter ojämställdheten i arbetslivet får i det långa loppet. Kvinnliga pensionärer straffas hela ålderdomen för att arbetslivet är ojämställt. Idag lever nästan en kvarts miljon av Sveriges pensionärer under EU:s fattigdomsgräns.
Av dem är strax över 150 000 kvinnor, och den siffran kommer bara att öka. Pensionsåldersutredningen beräknade att ungefär hälften av alla kvinnliga pensionärer kommer att leva under fattigdomsgränsen år 2060 – om vi inte gör någonting nu.
Det finns alltså många skäl att slå i nödbromsen i det ojämställda arbetslivet och sjösätta en kraftfull reformagenda för ekonomisk jämställdhet. Och i en sådan är en delad föräldraförsäkring avgörande.
Föräldraförsäkringen måste också bli flexibel för fler vårdnadshavare – våra familjeliv utvecklas och då måste våra försäkringssystem göra det också.
Det grundläggande är att vi med våra skattepengar inte ska finansiera ett försäkringssystem som förstärker och förlänger ojämställdhet. Kampen för jämställdhet får aldrig villkoras med ekonomisk lönsamhet – det handlar om något djupare, mer grundläggande om vilket samhälle vi vill bygga. Och första ledet i det arbetet måste vara att göra om våra system till att främja, snarare än dämpa jämställdheten.
Det vi har att göra med är strukturella ojämlikheter som byggts in i våra system. Det måste finnas en politisk vilja att inte bara förvalta, utan också förändra systemen för att skapa jämställdhet och frihet.
För nog är det märkligt att kvinnor har högre utbildningsresultat och att majoriteten av de som tar examen från högre utbildning är kvinnor, men att detta inte alls syns på ledande positioner i samhället eller i lönekuvertet. Då är det systemet det är fel på – och då är det systemet vi måste ändra. Det finns ingen tid att förlora.