Ungern, som av de absolut flesta lyfts fram som ett varnande exempel, har en märklig dragningskraft på de svenska konservativa partierna. Orsakerna till att Ungern ses som ett varnande exempel för det som högerextrema partier vill genomföra är många. Ungern har under Viktor Orbans ledning bland annat minskat fria mediers möjlighet att verka och tagit över de statligt ägda medierna som numera är starkt statligt kontrollerade. Ett liknande grepp har tagits om rättsväsendet genom att ersätta fristående domare med regeringstrogna. Ungern är också ett av de mest invandringskritiska och nationalistiska länderna i EU.
Sverigedemokraterna har sedan länge sett Ungern som ett föregångsland, vilket knappast har undgått någon av er. Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof skrev följande på Facebook 2015: "Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget".
När Jimmie Åkesson under förra årets valrörelse i ett frågeformulär i tidningen Arbetet fick välja mellan Alternativ för Sverige och Centerpartiet valde han att passa. Men när han i samma formulär fick välja mellan Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Ungerns premiärminister Viktor Orban valde han Orban. Åkesson fick självklart mycket kritik för sitt val, medan kritikerna gick helskinnade ur debatten.
Helskinnad har däremot inte Fredrik Federley (C) gått efter att ha kritiserat Kristdemokraternas toppnamn på EU-listan, Sara Skyttedal, när hon i en intervju inte kunde välja mellan Frankrikes president Emanuel Macron och Viktor Orban. Hon sa att båda är lika destruktiva. Precis som hos Federley får Skyttedals uttalande mina varningsklockor att ringa. Hur kan man ens jämföra Orban som är på väg att bygga upp ett totalitärt styre i Ungern, med liberala Macron? Och hur kan man från Kristdemokraterna gå ut och försvara att Skyttedal inte verkar se någon skillnad? Det är för mig en gåta.
Nu är det inte bara SD och KD som har en märklig vurm för Orban och Ungern. De svenska partierna ingår i europeiska partier, vilka också samarbetar i EU. Moderaterna och Viktor Orbans parti Fidesz är medlemmar av samma europaparti där även KD ingår. Fidesz har visserligen tvingats ta timeout från europapartiet på grund av den politik de för i hemlandet, men partiet finns kvar som fullvärdig medlem i EU-samarbetet där den riktiga makten finns. Timeouten i europapartiet, men inte i EU-samarbetet, kan jämföras med om ett av riksdagspartierna ber en riksdagsledamot ta timeout från partipolitik, men inte från sitt riksdagsuppdrag där all makt finns.
Kristdemokraternas vurmande för extremhögern kan man också se i den insändare som Johan Asplund och Anna Haack, KD Gotland, har skrivit och som publicerades i måndagens GT. I insändaren ser man samma retorik som Sverigedemokraterna bygger sin EU-valkampanj på. Det vill säga en historielös smutskastning av Socialdemokraterna.
Här ser vi den skiljelinje som går genom den politiska kartan. En skiljelinje som börjar bli en spricka. På ena sidan har vi de konservativa och nationalistiska partierna och på den andra sidan liberala och socialistiska partier. Den största frågan du bör ställa dig när du funderar på vilket parti du tänker rösta på i EU-valet är på vilken sida du vill stå.