Gårdagens partiledardebatt som SVT arrangerat blev aldrig riktigt intressant. En del intressanta uttalanden, men på det hela rätt slätstruken.
En snabb sammanfattning blir som följer:
Regeringen företrädda av Statsminister Stefan Löfven (S) och vice statsminister Isabella Lövin (MP) framhöll att det går bra nu tack vare deras politik medan de före detta borgerliga regeringspartierna lite svagt antydde att visst går det bra nu, men påpekade starkt att det beror på deras förträffliga politik men att det snart kommer vända på grund av regeringens politik.
Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt kunde i sin tur framhålla regeringens förträffliga politik där (V) fått vara med och påverka, medan han i andra frågor kunde angripa både regeringen och oppositionen. Mitt i mellan stod Jimmy Åkesson (SD) och skyllde allt på alla andra.
Det stora utropstecknet för mig var Isabella Lövin (MP) som verkligen tog för sig och visade en pondus som imponerade. Där har Miljöpartiet gjort ett bra val. Om Gustav Fridolin (MP) lyste lite starkare än Åsa Romson (MP) så har han nu en språkrörskollega med betydligt högre ljusstyrka.
Utan att ha sett reaktionerna från Sverigedemokraterna och deras sympatisörer, kan jag mycket väl anta att de tycker Jimmy Åkesson blev dåligt behandlad av programledarna. Offerkoftorna är sällan långt bort när det gäller Sverigedemokraterna och deras sympatisörer, men igår är jag beredd att ge dem lite rätt.
När Jimmy Åkesson kom ifrån ämnet blev han bryskt avbruten, men när någon av de andra gjorde samma sak var programledarna inte lika mycket på tårna.
SVT gör det lätt för sig när de låter SVT tittarna rösta fram de ämnen som skall tas upp. Fokus blir då på de frågor som redan lyfts fram av massmedia och som därför redan är på tapeten.
Sakfrågor hamnar i centrum och helhetsbilden får inte komma fram. Detta missgynnar Socialdemokraterna som har en helhetslösning på hur samhället skall fungera på bästa sätt.
Ser man bara på en bit ur det stora samhällspusslet istället för att se på hela pusslet blir det fel. Det är lätt att ge en bra lösning på en sakfråga, men den lösningen kanske är dålig för helheten.
Här finns den stora skillnaden mellan borgerligheten och socialdemokratin. Borgerligheten har genom åren köpt mycket av det socialdemokratiska samhällsbygget, även om de var emot när förändringarna skedde. De har ingen egen bild av hur samhället skall se ut utan ser istället varje sakfråga för sig.
Man kan raljera lite och påstå att när det gäller skola vård och omsorg är det inte så noga för de borgerliga partierna hur kvalitén är utan mer att privata intressenter kan göra sig en hacka.
Visst reagerar dem, men reaktionerna när en kommunal verksamhet inte håller måttet brukar bli stora, men när en privat verksamhet inte håller är det mest tyst.
På det stora hela är det uppfriskande med partiledardebatter så här i mellanvalsperioden, men SVT behöver snäppa upp sig ett par snäpp för att debatten skall bli en viktig politisk milstolpe.