Jag vill först klarlägga att jag tycker offentlighetsprincipen är fantastiskt bra. Jag tycker det är synd att liknande principer inte gäller även för privata företag som bedriver verksamhet med skattemedel.
Men när i den offentliga beslutsprocessen skall media och allmänhet ha rätt att få ta del av de handlingar som finns.
Demokrati är inte lätt. Ofta finns det stora informations- och kunskapsglapp mellan de olika beslutsnivåerna då man deltagit olika mycket i diskussionerna. En första diskussion om ett ärende hamnar på ordförandens bord. Ordföranden tänker igenom ärendet. Ordföranden kan diskutera ärendet med någon hen har förtroende för eller någon med sakkunskaper i ärendet.
Därefter dras ärendet i ett arbetsutskott där dagordningen till styrelsen arbetas fram med förslag till beslut och underlag för de besluten. Därefter kommer styrelsen in i bilden. För att beslutet skall kunna bli så bra som möjligt är det viktigt att det är högt i tak för diskussion. Då skall allt kunna diskuteras, även helt tokiga förslag, för man vet aldrig om ett förslag är tokigt innan det diskuterats.
För att alla skall få samma möjligheter att ta ställning måste ordförande verkligen dela med sig av allt som tänkts och sagts under hela behandlingsförloppet. Det är nästan omöjligt, men om så mycket som möjligt dokumenteras kan informations- och kunskapsglappet begränsas.
I mediavärlden är det de avvikande uppgifterna som blir en nyhet. ”Hund biter man” ger inte många läsare, men ”Man biter hund” är ett scoop. Därför är det olyckligt om offentlighetsprincipen börjar för tidigt i beslutskedjan. Det kan medföra att de tokiga förslagen blir nyheter även om de i slutändan inte finns med i beslutsunderlagen. Följden blir antingen att de offentliga verksamheterna görs ännu mer löjeväckande, eller så blir besluten sämre då alla idéer inte blir diskuterade.
Utifrån detta resonemang tycker jag att offentlighetsprincipen inte bör gälla handlingarna till regionstyrelsens arbetsutskott.
Det pågår också en diskussion om när i en process som innehåller förhandlingar, mellan regionen som arbetsgivare och någon av de fackliga organisationerna, en handling skall räknas som offentlig. I mitt tidigare liv var förhandlingar vardag för mig. Jag fick tidigt lära mig att när fel information läckte ställde det alltid till med mer skada än nytta.
Medlemmar som kunde bli oroade i onödan eller känsliga uppgifter om någon, eller om företaget som inte borde komma ut. Man visste heller aldrig hur förhandlingen skulle sluta. Vad skall man då informera om och hur skall man då informera så att det inte blir för invecklat? Så om media och allmänhet skall ha rätt att ta del av dokument som rör hur regionen tänker föra en förhandling känns det mycket märkligt.
Därför anser jag att offentlighetsprincipen inte bör gälla regionens underlag inför MBL-förhandlingar med någon eller några av de fackliga organisationerna.
Jag tycker dessutom att media skall handskas försiktigt med material som läcker ut innan materialet kan anses som offentligt. Annars kan det bli en mycket märklig debatt, där fokus läggs på felaktigheter, och sanningen får svårt att tränga igenom alla rykten. Vi är alla förtjänta av att få en så riktig bild av samhället som möjligt.