Jag bläddrar snabbt förbi bilderna av drunknade barn i mitt Facebookflöde. Jag orkar inte se dem. Det är ovärdigt att visa upp lik sådär, tänker jag. Eller är det så att det är precis de mest hjärtslitande bilderna vi måste se för att begripa vad det är som pågår i världen just nu? Att det är ett nytt läge med fler människor på flykt än vad de flesta av oss upplevt.
Sverige kan inte sätta upp murar mot omvärlden. Ett exportberoende land med åldrande befolkning kan inte bygga sin framtid på protektionism. Och helt slutna länder är, dessbättre, på utdöende. Globalisering och klimatförändringar talar inte precis för mindre migration i framtiden.
Tänk tanken, om så bara för ett ögonblick, att det var ditt hus som brann och de barn du älskar som inte ens hade ett tak som skydd för nästa bombräd som du vet kommer, bara inte när. Den som satt sitt barn på en överlastad båt på väg mot öppet hav har gjort det för att alternativet framstod som värre.
Ska vårt besked då vara att nej, vi räddar inte dig och din familj för du kanske blir arbetslös om du kommer hit?
För att få lite perspektiv kan vi titta på Syrien som står i centrum för mycket av världens uppmärksamhet just nu. I landet bodde ungefär 20 miljoner när kriget bröt ut. Åtta miljoner bor kvar, eller har dödats. Lika många är flyktingar i sitt eget land.
Ungefär fyra miljoner har flytt till grannländerna där de bor i läger, oftast i tält, möjligen i baracker, ibland hopträngda i skolor eller moskéer. En fjärdedel av en fjärdedel, 250 000 personer, har kommit till Europa.
De som säger att flyktingfrågorna sopas under mattan talar mot bättre vetande. Frågan är politiskt högaktuell på alla nivåer. Vid gårdagens sammanträde fattade regeringen beslut om stöd till ett tiotal FN-organ för att hjälpa människor i nöd. På plats som SD brukar säga.
Men de som lämnat sitt land, som sitter här vid vår dörr, som redan är inne, vad vi ska göra med dem? Det har SD inget som helst svar på, det blev tydligt vid Aktuelltdebatten mellan Jimmie Åkesson och Annie Lööf (C) i onsdags kväll. SD-ledaren tänker inte ens försöka.
Sverige beviljade totalt 44 000 personer asyl i fjol. I Libanon är antalet flyktingar lika stort som en fjärdedel av befolkningen. Skolor och vårdcentraler räcker inte till. Sverige skulle ta emot närmare 2,5 miljoner för att komma till samma läge. Med vilken rätt kräver vi att länder som är fattigare än vårt och redan tagit emot motsvarande en fjärdedel av sin befolkning ska ta emot ännu fler även om vi skickar dit en slant? Vilken integration väntar i ett överbefolkat flyktingläger?
I en värld där nära 60 miljoner är på flykt behövs insatser på många håll. I FN för fred och demokrati och bättre förhållanden i och kring krigszoner.
I EU för större och gemensamt ansvar för de som kommer och säkrare vägar hit. Inom landet för bättre integration. Vi behöver i verklig mening öppna våra hjärtan.