Ska en enskild tjänstemans förtjänster och tillkortakommanden diskuteras i fullmäktige? Det ställs höga krav på regionens tjänstemän som alltid arbetar i offentlighetens ljus, på allas vårt uppdrag och vår bekostnad. Det är naturligt att de ledande chefernas arbete granskas extra. Det är däremot inte rimligt att en tjänstemans arbetsinsatser ska nagelfaras i regionens högsta beslutande organ. Jag är glad att vi har en regionledning som inser det och hellre utsätter sig för kritik än ger sig in i en offentlig diskussion om bakgrunden till att regiondirektören nu skiljts från sitt arbete.
Gotlänningens Eva Bofride och jag har tydligen olika syn på en offentlig tjänstemans uppdrag. Jag menar att en politiskt styrd organisation är och måste vara just det, politiskt styrd. Det måste finnas ett avsevärt manöverutrymme för en chefstjänsteman men det kräver att parterna har förtroende för varandra. Region Gotland bedriver en stor och komplicerad verksamhet och är Gotlands i särklass största arbetsgivare. Den som bär ansvaret för en så omfattande verksamhet måste kunna lita på sina medarbetare och framförallt på den högste chefen. Verksamheten är för stor, dyr och viktig för att i längden leva med en intern förtroendekris.
Varje hög chef måste vara kapabel att disponera sitt eget arbete och leda sin egen organisation – i det här fallet ett ledningskontor på 40-50 personer inklusive en biträdande regiondirektör – så att verksamheten fungerar. Det är en del av chefsuppdraget.
Jan Björinge fick en mycket hög lön för att utföra ett svårt arbete. Han har inte uppfyllt det till arbetsgivarens belåtenhet. Det går inte att ta fördelarna, den höga lönen och positionen, men välja bort de delar av uppdraget som inte upplevs lika viktiga eller intressanta.
Som Gotlands Allehanda redovisat fanns bland många hundratals oöppnade mejl i regiondirektörens inkorg åtskilligt som nog i de flestas ögon skulle se högst väsentligt ut för ön och regionen. Det är kallelser, information och kontakter, interna såväl som från andra personer och myndigheter. Där finns mejl om Gotlandstrafiken, Campus Gotland och flyktingmottagande. Det inger inget förtroende att de frågorna inte bedömts tillräckligt viktiga av regionens högste tjänsteman.
Jan Björinge hade säkert kapacitet att göra positiva insatser för Gotland, inte minst inom kulturområdet. Jag hör till dem som haft förhoppningar på det. Det är sorgligt och beklagligt att det som skett gjort att den kompetensen inte kommer Gotland till nytta.
Det regionstyrelsens ordförande Åke Svensson (S) kan kritiseras för är att han inte tagit oppositionsrådet Eva Nypelius (C) till sin förtrogne i den här frågan. Jag är övertygad om att inte hon heller hade accepterat en regiondirektör som agerat mot hennes önskningar.