Nyligen kunde vi läsa om en tillgänglighetsreform inför höstens val. Hen som inte kan ta sig till en vallokal, kan få hembesök av en för ändamålet utsedd person. Utmärkt upplägg, som säkert medför att ytterligare några tusen kan använda sin dyrbara rösträtt. Som jag förstått det, är det främst äldre och personer med svårigheter att röra sig som förväntas beröras av reformen.
Det finns en annan grupp som bekymrar mig. Jag knackar en hel del dörr, både mellan och under valen.
För någon vecka sedan knackade jag på hemma hos en ensamstående mamma med tre barn. Hon verkade uppskatta besöket, men var tydlig med att politik inte var något för henne. Inte för att hon inte var intresserad, utan för att hon var av den bestämda uppfattningen att hon ingenting begrep.
Jag försökte peppa och påminna om att hon ju är den som vet vad hennes barn behöver, hon vet ju vad hon tycker om hur saker och ting fungerar i det egna bostadsområdet, liksom vikten av att bussarna går som de ska in till Östercentrum. Jo, det kunde hon hålla med om, men hennes syn på den egna kunskapen var ändå i botten.
Det är inte första gången jag stöter på den här attityden, att politik inte är något för ”vanligt folk”, när det är precis tvärtom. Samhället blir som bäst när så många som möjligt deltar och ges förutsättningar att fatta kloka, medvetna beslut.
Det är inte heller oviktigt i sammanhanget att väga in klassaspekten; jag vågar påstå att den här inställningen förekommer i mycket högre grad i arbetarklass än i medel- och överklass. Så vad göra, för att fler ska använda sin rösträtt? Jag menar att det kommer an på varje förtroendevald att nå fler människor, men jag vet att det är olika högt prioriterat i olika partier.
För egen del kommer jag att försöka bemästra det här genom att försöka bli ännu bättre på att förklara varför jag knackar på, vilket samhälle jag arbetar för och varför valet i höst är så otroligt avgörande. Inte för att den ensamstående mamman nödvändigtvis måste rösta på Socialdemokraterna, utan för att hon ska rösta överhuvudtaget.
Det är min fasta övertygelse att det jag tog upp här ovan, att så många som möjligt ska ges förutsättningar att fatta kloka, medvetna beslut, är om inte motgift så kanske åtminstone en lindring mot det vi nu upplever av så väl högt tonläge som missförstånd och populism.
Alltför många idag upplever att saker och ting sker över deras huvuden, att de blir förbisprungna och lämnade efter, utan reell makt över sina liv. Den känslan är till att börja med förlamande, därefter ofta förgörande, endera för den enskilde eller för dennes omgivning. Fler måste få känna att de har makt över sin egen tillvaro, att politiska felprioriteringar faktiskt kan röstas bort vart fjärde år. Att politik är något också för dem, om så bara en gång vart fjärde år. Att hen som har svårt att ta sig till vallokalen får hembesök är förträffligt.
För egen del hoppas jag nå åtminstone några stycken av de som kan ta sig, men inte anser sig ha i en vallokal att göra. Självklart med hopp om valseger, men lika mycket med hopp om ett val där fler faktiskt utnyttjat sin rätt att välja vilket samhälle de vill leva i.