Talmansvalet som görs efter varje riksdagsval har genom åren följt praxis. Visserligen har blocken haft olika praxis, men det har ändå funnit en viss ordning. Socialdemokraterna har haft som praxis att största partiet ska ha posten, medan de borgerliga haft praxis att största partiet i det största blocket ska få talmansposten. Därefter har vicetalmansposterna fördelats utifrån partiernas mandat i riksdagen. Omröstningar har bara blivit till när de olika blockens praxis kolliderat.
Men talmannens betydelse har efter årets valresultat ökat och valet till uppdraget har blivit extremt politiserat. Den praxis som partierna följt har plötsligt brutits hej vilt. Först genom de borgerliga, därefter bröt SD praxis, vilket ledde till att även de rödgröna brutit deras tidigare hållning.
Om det vore möjligt att vara glasmästare i den politiska retoriken så hade man kunnat göra sig en förmögenhet. För maken till många stenar som just nu kastas i glashus har jag aldrig varit med om. När Ulf Kristersson (M) tillsammans med sina borgerliga kamrater nominerar en gemensam kandidat till talmansposten, trots att de inte är största block eller största parti, och därefter går hårt åt Socialdemokraterna för att de tänker frångå praxis i valet av andra vice ordförande, kraschar rutorna i glashuset. På samma sätt går ruta efter ruta i glashus tillhörande Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna. När Jimmie Åkesson (SD) väljer att frångå praxis, att bara rösta på den egna kandidaten, och rösta för borgarnas kandidat, och därefter stämmer in i kören som kritiserar S för deras ställningstagande mot Björn Söder (SD) pangas det rutor i deras glashus.
De rödgröna partierna är betydligt ärligare med sina uppsåt och medger att de bryter praxis i valet om andra vice talman när de först nominerar en egen kandidat och sen fullföljer genom att även rösta på sin kandidat, Lotta Johnsson Fornarve (V). Nu blev det som vi förstått att det skulle bli. Andreas Norlén (M) blev talman, Åsa Lindenstam (S) första vice talman, Lotta Johnsson Fornarve (V) andra vice talman och Kerstin Lundgren (C) tredje vice talman.
Det sista regionfullmäktigemötet med den gamla uppsättningen ledamöter flöt på utan större debatter. Den stora och viktiga frågan var strategi för ett långsiktigt hållbart serviceutbud på Gotland. Ett förslag som regionen jobbat med på ett fantastiskt sätt i två år. Nu låg den klar för beslut och samtliga partier var överens om strategin. Så jobbar man med stora viktiga frågor och jag hoppas den nya politiska ledningen tar lärdom.
På tal om den nya politiska ledningen. Jag blir lite orolig när jag läser hur Gotlänningens ledarsida beskriver den framtida politiska ledningen för ön. Chefredaktören, som själv genom sitt riksdagskampanjande varit en av Centerpartiets frontfigurer i valrörelsen, sitter självklar inne med kunskapen om hur den innersta kärnan av partiet tänker. Både i fredags, 21/9 och i går måndag gav hon uttryck för att den gotländska borgerligheten ska regera i minoritet.
Det som gör mig mest orolig är slutklämmen på måndagens ledare, där chefredaktören lägger över ansvaret för att den tänkta minoritetsregimen ska kunna fungera på de rödgrönas vilja att samarbeta. Jag är inte förvånad, då liknande uttalanden har hörts från partiets högsta ledning, men att först självmant sätta sig i en svår sits och sen kräva av de runt omkring att ta sitt ansvar är inte ett vuxet sätt att handskas med det ansvar som det är att leda Gotland, eller för den del Sverige.