Möjligen har skolan svalnat något som ämne för den hetaste debatten. Likafullt är den en av våra viktigaste framtidsfrågor. Mot bakgrund av alla oroande tecken på att den så framgångsrika svenska skolan har förlorat sitt försprång behövs det en rejäl samling. Förutsättningarna ser väl inte omöjliga ut, alla partier är åtminstone överens om att något behöver göras. Och skolan behöver en tillräckligt bred enighet för att inte bli ett ständigt experimentfält. Den uppsjö av, säkert välmenande, förslag och beslut som kännetecknade Jan Björklunds (FP) år som ansvarig minister skapade mer förvirring än framgång.
Det betyder inte att alla måste vara ense om allt. Den olösta frågan om vinster i välfärden innehåller en hel del ideologi och kommer knappast att lösas i total fred och samförstånd. Även om de som inte ser något som helst skäl att ändra något blir allt färre är det starka krafter bakom. Sedan Chile i vinter beslutat om en lagändring erbjuder Sverige världens generösaste vinstmöjligheter för företagare i utbildningssektorn.
Men det finns åtskilligt att göra inom skolvärlden även vid sidan av den känsliga frågan. Alldeles före midsommar beslutade regeringen att utreda formerna för en läsa-skriva-räkna-garanti.
Utredningen ska utarbeta ett system som ser till att alla elever får det stöd som behövs för att de ska nå kunskapskraven i svenska och matematik i årskurs tre. Utredningen ska bland annat se över vilken kompetensutveckling som krävs.
Det leder oss till den riktigt stora och akuta svårigheten i skolan idag. Det är nämligen inte bara kompetensutveckling som ska till, det måste finnas några att utveckla. Färre elever per klass, tidiga insatser för de som behöver, fler speciallärare och kunskapsgarantier är bra förslag men de sätter alla fokus på den viktigaste resursen i skolan: läraren.
Och där är det klent med återväxten. Tusentals speciallärare och pedagoger lämnade skolan under förra regeringens tid. Särskilt inom det naturvetenskapliga området råder brist. Enligt Statens skolverk saknade 2012 cirka 85 procent av lärarna i kemi, cirka 90 procent av lärarna i fysik och cirka 95 procent av lärarna i teknik kunskaper som motsvarar behörighetskraven. Det lär inte ha blivit så mycket bättre. Många av de obehöriga, eller inte fullt behöriga, lärare som finns har säkert goda kunskaper trots att de formella kraven inte uppfyllts.
Det är ändå nästan obegripligt att lärarutbildningen inte visats större engagemang på senare år.
Expressen föreslog häromdagen att skolverket skulle göra listor på legitimerade lärare som arbetar med något annat eller är pensionärer och kanske kan lockas åter. Det lär behövas.
Och regeringen har just beslutat om en försöksverksamhet med kompletterande lärarutbildning för personer med fackkunskap inom olika områden. De ska kunna få en tillfällig anställning medan de utbildar sig för att våga ta steget. Remissinstanserna som fått titta på förslaget är överlag positiva. Ärendet ska nu behandlas av lagrådet och kan förhoppningsvis leda till ett antal nya lärare från nästa skolår.
Du som gillar ungdomar och har bra fackkunskaper, kanske är det dags att tänka på en ny karriär?