Att effektivisera verksamheter i besparingssyfte verkar nu vara på modet. Här på Gotland har det borgerliga minoritetsstyret fått igenom ett treårigt ”effektiviseringspaket” på 224 miljoner kronor med hjälp av Sverigedemokraterna. I onsdags under Almedalsveckan gick Moderaterna ut med att de ville effektivisera statsförvaltningen. Något som, enligt M, skulle spara 10 miljarder kronor, som partiet vill använda till ytterligare skattesänkningar.
Men blir effektiviseringar genom ny teknik eller nya arbetssätt verkligen en besparing? Jag är tveksam. Vi kan ta Skatteverket som exempel. En myndighet som genomgått stora förändringar genom att digitalisera sina tjänster. Vi som deklarerat under 20 år eller mer kan intyga hur mycket smidigare det blivit i och med digitaliseringen. Samtidigt har Skatteverket gjort enormt mycket för att även andra av deras tjänster ska bli så enkla som möjligt. Enkla digitaliserade system minskar risken för att vi skattebetalare gör fel, vilket också minskar arbetet för anställda på skatteverket.
Den effektiviseringen som digitaliseringen medfört borde gett en utveckling där antalet anställda på Skatteverket minskat. Men så är inte fallet. Jag har kikat på Skatteverkets årsredovisningar från 2007 och framåt och ser inget mönster av att verket ska ha minskat på antalet anställda. Från 2005 till 2018 har antalet anställda ökat med 82 personer vilket känns marginellt. Jag tror att effektiviseringarna har skapat helt nya arbetsuppgifter eller gett utrymme för de anställda att göra arbetsuppgifter som tidigare kan ha varit eftersatta.
Som jag skrev i går har det internationella forskningsprojektet ”Quality of jobs and innovation generated employment outcomes” (QuInnE) sedan 2015 bedrivit forskning hur innovation, arbetskvalitet och anställningsform samspelar. Ett av forskningsresultaten som överraskade forskarna i projektet gällde företag som gjort stora innovativa förändringar. Många av oss har nog haft uppfattningen att företag som genomgår en större teknisk eller annan organisatorisk utveckling också minskar sin personalstyrka. Men robotisering, digitalisering och effektivare arbetsorganisationer leder enligt QuInnE till att fler personer anställs.
Utifrån dessa spaningar är jag tveksam till om effektiviseringar, ens inom offentliga verksamheter, verkligen leder till de besparingar som man förväntar sig. Självklart kommer verksamheterna förbättras vilket inte kan anses vara något negativt. Jag kan aldrig tänka mig att anställda i skolan skulle bli sittande utan arbetsuppgifter om deras administration förenklades. Jag tror inte heller att anställda på sjukhuset skulle börja rulla tummarna i fikarummen om deras arbetsuppgifter förenklades genom digitalisering. Dessa yrkesgrupper skulle istället kunna ägna mer tid till sina elever och patienter. Detsamma gäller nog de flesta av regionens verksamheter. Organisationerna är så pass slimmade att de tidsbesparingar som görs, äts upp av arbetsuppgifter som satts lite på undantag.
Om man däremot menar att effektiviseringarna betyder nedskärningar, ja då kan det naturligtvis sparas pengar. Men då borde man också vara ärlig med att det är nedskärningar man menar.