Gotlands Allehandas artikelserie om hat och hot mot våra politiker blev så bra som jag trodde den skulle bli. Om ni inte har läst den så rekommenderar jag den starkt.
Den visar upp en bild av den politiska vardagen som är föga smickrande. Politiker som till stora delar har sitt uppdrag som en fritidssyssla för att de vill ta ansvar för vårat samhälle och vår demokrati, och som blir utsatta för både hat och hot.
Något som inte kommer som en överraskning, men som nu när det sätts svart på vitt måste få oss att vakna till. Så här kan det inte få fortsätta för då kommer det att bli en begränsad skara av ”hårdhudingar” som känner sig kallade att bli politiskt aktiva. Det blir inte bra, för som i alla sammanhang måste vi ha en bredd av olika personligheter för att det ska bli så bra som möjligt.
Det som är mest alarmerande är att fritidspolitikerna faller mellan stolarna. Då de inte är anställda, utan bara utför vissa uppdrag för regionen, har inte regionen något arbetsgivaransvar för dem. Regionen behöver därför inte ta något direkt ansvar för det eventuella hat eller hot fritidspolitikerna råkar ut för.
I dag läggs mycket av ansvaret över på de politiska partierna. Men det är nog få av de politiska partierna, om ens något, som har den kompetens, och de resurser som krävs, lokalt på Gotland. Jag tycker att det ska skärpas upp. Det är dags att regionen antar en policy där även fritidspolitikerna får skydd och hjälp. Regionen har en väl uppbyggd organisation kring detta och att överlåta ansvaret på de politiska partierna känns inte bra.
Det andra som jag reagerar starkt över är det som regionrådet Meit Fohlin (S), nämner både i artikelserien, som i hennes lördagskrönika från den 17/12. Meit Fohlinserfarenhet är att det finns politiker i nämnder och styrelser som har en så hård debatton att inte bara de politiska motståndarna känner sig obekväma, utan även de tjänstemän som deltar. Tjänstemän som känner sig kränkta efter sammanträden.
Här pratar vi om ett riktigt arbetsmiljöproblem som nämndledningarna måste ta tag i. Vi kan inte ha politiker som inte kan hålla en normal mänsklig ton i samtal, utan att kränka de medarbetare de är satta att leda. Politiker som dessutom i många fall beter sig betydligt bättre i fullmäktige då de har både press och allmänhetens ögon och öron på sig.
Efter måndagens regionfullmäktige möte får jag en bild av att GA:s artikelserie gjort verkan. Som jag skrev redan i går var stämningen på mötet annorlunda på ett positivt sätt. Bra stämning mellan ledamöterna i salen. Bra ton i debatten från talarstolen.
Bra debatter där många gav en positiv bild, istället för den negativa som oftare lyfts. Det fanns även en hel del humor både från presidiet och från talarstolen vilket uppskattas från undertecknad.
Jag hoppas att det var en permanent god stämning som inföll och inte en tillfällig julstämning.