Gotlands Allehandas politiska chefredaktör Mats Linder kommenterade onsdagen den 21/11 den ledare jag skrev dagen innan vilken hade rubriken ”Alliansstyret ger SD full pott”. Linder menar att Sverigedemokraterna inte alls får igenom sin egen politik, vilket jag skrev i ledaren. Frågan är mer filosofisk än real. Låt mig exemplifiera.
Sven-David planerar sin lunch för påskveckan och har tre val. Han kan laga egen mat och ta med en matlåda eller välja en av de två lunchrestaurangerna som finns i närheten av hans arbete. Sven-David kollar vad restaurangerna har för dagens rätt att erbjuda och gör följande plan, vilken han fullföljer.
Måndag äter han på restaurang Borgaren. Tisdag på restaurang Kamraterna och på onsdag äter han återigen på Borgaren. Skärtorsdagen är halvdag och Sven-David är bjuden på middag på kvällen så han nöjer sig med en förstärkt eftermiddagsfika.
Nu till den filosofiska frågan. Har Sven-David ätit sin egen mat eller har han valt någon annans mat?
Jag är av åsikten att oavsett vad vi väljer att äta, eller för den delen vilket politiskt förslag vi väljer att stödja, blir den rätten, eller förslaget, vårat när vi väljer det. Om jag av bekvämlighet eller för att jag är en dålig kock, väljer att äta på restaurang eller köpa färdigmat, blir den maten min när jag väljer den.
Om jag är aktiv i ett politiskt parti som av bekvämlighet, kompetensbrist eller för att något annat parti faktiskt hittat en bra lösning, väljer andras lösningar, blir den politiken deras med automatik.
Sverigedemokraterna agerade under förra måndagens fullmäktige i tre ärenden där deras vågmästarroll fällde avgörande. Det innebär i min tankevärld att Sverigedemokraterna under måndagens fullmäktige fick full pott. Något den nya alliansminoriteten tillåter med sitt svaga ledarskap.
Avslutningsvis är jag inte förvånad över Mats Linders inställning. Linder har under de mer än två och ett halvt åren jag följt honom på nära håll haft samma loja inställning till SD och deras möjligheter till inflytande över politiken. Så länge de ”bara” är vågmästare och väljer andras förslag blundar han för att SD får inflytande.
Detta synsätt var inte förförra moderatledaren Fredrik Reinfeldts synsätt, men genom byten av partiledare har Moderaterna mer och mer flyttat sig år den högerkant Linder befunnit sig på och numera är den synen på SD även den jag upplever att Moderaterna företräder. Det jag och Mats Linder nog är överens om är att SD kan välja vilka av de olika blockens förslag som ska gå igenom så länge det inte finns en annan majoritet. Det vi diskuterar är om vågmästarrollen ger SD inflytande eller ej.
Medan Mats Linder väljer att ta debatten i sakfrågan, väljer Gotlänningens politiska chefredaktör Eva Bofride härskartekniker. Torsdagen den 22/11, lite undanskymt under huvudledaren, blir min ledare om utmaningsrätten bemött med att jag ”killgissar”. Hur den debattekniken leder till att ni som läser våra ledare får någon djupare analys av den politiska sakfrågan och argument för eller emot utmaningsrätten har jag mycket svårt att förstå.