Den blomstertid är här nu. I de många skolorna vi har runt om på ön, från Burgsvik till Fårösund, avslutas skolåret med uppvisningar, besökande föräldrar och kanske något extra gott i matsalen. Och den onödiga konflikten om var skolavslutningen ska ske dyker upp i medierna som vanligt. På Gotland verkar det dessbättre inte vara någon större fråga, skolorna hanterar det här klokt.
Jag har aldrig begripit varför skolåret inte kan avslutas i skolan. Tillåter vädret kan det vara trevligt att ha någon del utomhus och de flesta skolor har tillgång till en lokal för större samlingar om man nu vill blanda klasserna.
Det borde vara självklart att det inte ska finnas några religiösa inslag i skolavslutningarna. Religionsfriheten är en av våra grundläggande friheter och den har längre varit fastlagd i skollagstiftningen.
Dock med det högst märkliga undantaget att det finns hela skolor som till sin karaktär är konfessionella, som det heter. Det är friskolor som har samma undervisningskrav som andra skolor men därutöver får ha religiösa inslag, inte bara vid avslutningen utan varje dag hela läsåret om de så vill.
Den möjligheten, som bidrar mer till segregation än blandning och förståelse, finns det betydligt starkare skäl att motverka än de nuvarande reglerna för skolavslutningar.
Men för Moderaterna, Sverigedemokraterna, Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna är ivern större att ändra på skollagen så att det utöver vad som går bra idag ska införas en möjlighet till ” enstaka konfessionella inslag som syftar till att överföra och utveckla traditioner som är en del av samhällets kulturarv”. Ett sådant förslag skickas nu till lagrådet för granskning för att sedan återkomma för en ny riksdagsbearbetning och ett beslut inför nästa läsårsslut.
Det är en rätt tröttsam företeelse i svensk politik att partier från båda blocken beskyller varandra för att tillrättalägga förslag för att fånga sverigedemokratiska röster i riksdagen och därigenom vinna majoritet. Men för formuleringen ”överföra och utveckla traditioner som är en del av samhällets kulturarv” är det väldigt svårt att inte göra just den kopplingen. Och vart tog alla som kallar sig liberaler vägen?
Sist det här var på tapeten förra året ställde jag frågan vad vinsten med ändringen skulle vara. Jag har fortfarande inte hört ett enda rimligt svar.
Det går redan idag utmärkt att sjunga ”Den blomstertid nu kommer” på skolavslutningen. Den som nöjer sig med första versen behöver inte ens märka att det är en psalm.
Vad är det som ska tillåtas efter lagändringen som är förbjudet idag? Om någon tycker att det är besvärlig att hitta gränsen mellan vad som är tillåtet och otillåtet nu lär det inte bli tydligare när begreppet ”enstaka” ska tolkas.
Går gränsen möjligen mellan vers två och vers tre?