Ett jobb är så mycket mer än ett sätt att försörja sig. Jag menar inte att förminska värdet av att kunna betala hyran, handla kläder eller köpa en present till en god vän för hoparbetad inkomst. Att hävda att pengar inte betyder något kan den kosta på sig som har så att det räcker. Men jobbet är mer. Det är arbetskamrater och fikaraster och en upprepad känsla av att vara behövd. Det är suckar över att det är redan är måndag och längtan till att äntligen få gå av passet. Det är tillhörighet och stolthet och en anledning att klaga över att behöva stiga upp när det ännu är mörkt därute.
Det kommer alltid att finnas människor som inte passar in i den gängse mallen på arbetsmarknaden. Stat eller kommun/region har var för sig eller tillsammans tagit fram en rad åtgärder för att ta de människornas förmågor tillvara. Vi har genom åren sett ett antal former av alternativ sysselsättning komma och gå. När de lagts ner, av besparingsskäl, kvalitetsbrister eller för att de inte ansetts tillräckligt behövda, har de saknats. Förr eller senare.
Under en period på drygt tio år har flera så kallade sociala företag växt fram här på ön. Alltså företag som erbjuder varor eller tjänster som andra men har som särskilt mål att integrera människor med extra svårigheter på arbetsmarknaden. Vinst återinvesteras som regel och inflytandet är stort.
De äldsta sociala företagen på Gotland startade redan i seklets början. De senaste åren har utvecklingen gått starkt framåt, framförallt sedan projektet ”Utveckling: Sociala företag” startade i januari 2013. Totalt sysselsätter de nu åtta företagen 150-160 personer i olika former, som praktik eller arbetsträning som ett näringsliv med högt tempo och tuffa krav kan ha svårt att erbjuda.
Även om projektet i första hand har syftat till att sprida information har det också medfört fasta jobb. När det startade fanns 10-15 anställda i sociala företag. Nu är det fler än 60 personer som regelbundet går till jobbet i ett av de sociala företagen, anställda och med avtalsenlig lön.
Enligt en beräkning från Coompanion motsvarar det en samhällsvinst för regionen på sex miljoner årligen. Det handlar framförallt om skatter och minskat behov av försörjningsstöd. Eftersom det här ofta rör sig om människor som levt länge på låga ersättningar blir det utökade ekonomiska utrymmet i hög utsträckning konsumtion som också ger momsintäkter för staten.
Det går att räkna in lägre kostnader för sjukskrivningar och annat också men de personliga vinsterna är så stora att det finns starka skäl för ett anständigt samhälle att verka för insatser av den här typen även om beräkningarna skulle sluta på plus minus noll.
Socialnämnden ser behoven bäst och tog initiativet till projektet som bekostats av samordningsförbundet FinsamGotland. Men det här är inte främst en social angelägenhet. Trots vissa gränsdragningsproblem sägs intresset från näringslivet varit stort.
Region Gotland arbetar nu med en policy för sociala företag, bland annat vid upphandlingar. Det borde vara naturligt att i det arbetet se de sociala företagen som den del av det gotländska näringslivet de faktiskt är.