I dag uppmärksammar Gotlands Folkblad er på att det är internationella kvinnodagen. En dag som jag anser vi bör fira på samma sätt som kristna firar Påsk. Det vill säga mer med eftertanke än med fest. För på samma sätt som Jesus död inte är något att glädja sig över kan vi glädjas över kvinnornas situation.
Nyligen utsågs Sverige till världens bästa land för kvinnor av U.S. News & World Reports, men trots det finns det ännu mycket mer vi kan göra.
#Metoo visade på att de strukturer vi ofta beskyller andra kulturer för också finns djupt rotade hos oss. Tafsande, verbala sexuella trakasserier och rena våldtäkter var bevisligen många kvinnors vardag. De vittnesmål jag tog del av gav en mycket mörk bild av det samhälle som trots allt räknas som det bästa för kvinnor. Då vågar jag knappt tänka på hur det ser ut i de länder som ligger i botten av U.S. News & World Report lista.
Men det är inte bara sexuella övergrepp som behöver lyftas för att vi ska kunna göra kvinnornas situation bättre. Vi behöver också jobba med våra arbetsvillkor. LO ger årligen ut en jämställdhetsbarometer där de jämför kvinnor och män i arbetaryrken och tjänstemannayrken med varandra. Barometern ger en tydlig bild av en skev arbetsmarknad. Kvinnor tjänar mindre per timme, är oftare deltidsanställda och har otrygga anställningar i betydligt större utsträckning än män. Detta förföljer kvinnorna genom hela livet och syns med stor tydlighet i deras pensioner. Män i tjänstemannayrken tjänar i snitt mer än dubbelt så mycket som en kvinna i ett arbetaryrke. Kvinnor oavsett yrkesroll har mer deltid än män. En man i en LO bransch jobbar oftare heltid än en kvinnlig inom TCO:s område. Inte ens hälften av arbetarkvinnorna har en fast heltidsanställning, medan hela 82 procent av män i tjänstemannayrken har det.
Så det är trots allt ingen dag för fest, utan mer för eftertanke. Kvinnors situation måste lyftas dagligen, på jobbet, på fritiden och i hemmen. Det är där och då vi bedriver kampen. Men vi behöver också fortsätta att uppmärksamma internationella kvinnodagen så länge som samhällen världen över har strukturer som ger oss män fördelar just för att vi är män.
* * *
De senaste tre åren har Region Gotland gjort ett sammanlagt överskott på över 400 miljoner kronor. Det är fakta som lätt kan ses i regionens årsredovisningar. Regionens pengar räcker inte bara till för att kärnverksamheten skall kunna bedrivas, utan det blir till och med pengar över. Trots det påstår Gotlänningens politiska chefredaktör att ”pengarna inte räcker till för att driva kärnverksamheten”. När jag frågar efter källa för påståendet blir jag hänvisad till just de årsberättelser där vi kan utläsa att regionens pengar både räcker till och blir över.
Jag har ofta överseende med den politiska retoriken, där överdrifter och fakta behandlas lite frikostigt, men när det handlar om rena lögner blir jag upprörd. Det är Trumpnivå på Bofrides påstående. De enda som vinner på att det sprids lögner om regionens ekonomi är de krafter som vill öka föraktet för myndigheter och politiker. Det är de krafterna Bofride göder med sina lögner och det gör mig upprörd.