En dyrbar timme till barnen

Foto: Jessica Gow/TT

Ledare Gotlands Folkblad2015-11-12 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

'En timme i veckan. Så lång tid ägnar socialsekreterarna i snitt åt direktkontakt med barn eller unga som de utreder eller arbetar med. Uppgiften har kommit fram vid beräkningar som gjorts i samband med att regeringens samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården, Cecilia Grefve, varit på ön. Gotland är inget undantag, så här ser det ut på många andra håll också.

Riktigt så illa som det låter är det inte. Mycket av den övriga tiden i veckan handlar förstås om att socialsekreterarna har andra nödvändiga kontakter runt de aktuella barnen. Det finns andra vuxna som har tätare kontakt och socialsekreterarnas uppgift är inte att vara det dagliga stödet.

Men ändå, administrationen har växt på direktkontaktens bekostnad. Rapporter och mätningar tar allt mer tid, ansvaret för administration av och runt det egna arbetet sväller och mötena blir många. Det intresse av personkontakter som för många socialarbetare var det som drog dem till yrket blir en krympande del.

Så här ser det ut på många håll. Vi ser det inom skolan, inom vården och omsorgen. Tiden för dem som verksamheten är till för minskar. Alla organisationer måste ha viss administration och den är sällan dålig i sig. Rättssäkerhet och patienttrygghet kräver dokumentation. Större valmöjligheter och fler utförare medför mer planering och samordning. Upphandling skapar nödvändig administration. Det uppstår behov av marknadsföring och jämförelser på områden där det tidigare inte fanns något val att tala om.

Idag kan vi följa hur våra kommuner klarar av sina åtaganden på många områden. Listor på de bästa och de sämsta sprids och blir inte sällan stora rubriker.

Är det dåligt? Nej, det går inte att påstå generellt. Jämförelser har medfört kvalitetsförbättringar på många håll. Samtidigt har kommunerna olika förutsättningar och någon måste alltid komma på plats 280 om så hela landet skulle ligga i världstopp.

Det som oroar i allt detta mätande och jämförande är att vi fått rädda utförare. Det vittnar de gotländska social-arbetarna om och Cecilia Grefve säger sig känna till också det från andra håll.

Vi har fått socialsekreterare – eller lärare eller sjuksköterskor för den delen - som i sin oro över att hamna sist i listan och bli uthängd på löpsedlar och nyhetssajter lägger den där sista arbetstimmen på att kolla att alla rapporter är inlämnade eller räkna igenom siffrorna en gång till.

Och så försvinner ännu en chans att sätta sig ner och lyssna på en ung människa som mest av allt i världen behöver just någon som verkligen lyssnar.

Sverige ska vara ett av de allra bästa länderna att växa upp i. För alla barn. Det är regeringens uttalade utgångspunkt och den förpliktigar. Sönderstressade socialarbetare, överbelastade lärare och tröttkörda behandlare stämmer dåligt med den intentionen.

I Cecilia Grefves uppdrag ingår att summera och redovisa hur socialtjänsten kan bli bättre för barn och unga. Administrativ avlastning och upprensning bland allt mätande kan knappast förbigås i den redovisningen.