Åtta litauer runt ett bord i ett vindsrum på Katthamra gård. Några starka viljor och en stor portion mod. Mod som fått några av dem att segla över Östersjön på en otillåten resa till det närmaste landet utanför Sovjetunionen. De är representanter för olika grupper och uppfattningar, inklusive kommunistpartiet.
Det är ett kvarts sekel sedan som en grupp litauer samlades till en studievecka på Gotland, den trettiosjätte i ordningen. Platsen för mötet ter sig åtminstone i efterhand smått symbolisk: Katthammarsvik på Östergarns-landet, den udde som sticker ut i det vi kallar Östersjön men som från andra sidan var vägen västerut.
Några av deltagarna kom från Litauen, andra från en exiltillvaro i olika länder. Arkitekten och tidigare motståndsmannen Jonas Pajaujis hade nära, bosatt på Gotland som han var, långt efter sin räddning ur tyskt läger på 1940-talet.
Diskussionerna lär ha varit långa. Men man kom till slut och rätt oväntat fram till beslutet att skriva en gemensam förklaring om en självständig litauisk stat, det som kommit att kallas Gotlandskommunikén. De åtta där i vindsrummet undertecknade den och en bit av det moderna Litauens historia var på plats. Starten, som talman Loreta Graužinienė kallade det vid en minnesceremoni som ägde rum i förra veckan.
Kommunikén utvecklades senare till en oavhängighetsförklaring och Litauen blev en fri stat. Inte utan motgångar och svårigheter, men en fri stat.
Det här är alltså bara ett kvartssekel bort. Längre tillbaka kom andra hit i öppna båtar för att söka en fristad.
Senare har det kommit ytterligare andra, på olika vägar och från olika håll i världen. De kommer idag. När friheten eller tryggheten eller själva överlevnaden hotas behövs de där säkra platserna.
- Förutom friska vindar kom själva friheten från Sverige och Gotland var närmast, sa Vytautas Landsbergis i sitt tal i fredags. Han var en av undertecknarna den där gången på Katthamra och skulle komma att bli Litauens förste statschef efter självständigheten.
De flesta gotlänningar visste just ingenting om förhållandena i Litauen runt 1990. Uppfattningarna var allmänt rätt vaga om förtryck och ofrihet som fanns i vår närhet i det som talman Urban Ahlin beskrev som ett grått område utan vägar och orter i den svenska skolatlasen.
Idag ser det annorlunda ut. Aldrig har vi vetat så mycket om omvärlden som nu. Vi kan inte låtsas som om vi aldrig har hört eller inte begriper när nya grupper knackar på våra dörrar.
Den litauiske poeten Gintaras Grajauskas är en av alla de författare från östra sidan av Östersjön som vi kunnat lära känna genom Östersjöns författar- och översättarcentrum, också en fom av fristad. I sin dikt ”World in your pocket” skriver han om hur du
”upptäcker att världen
redan är exakt lika stor som ögongloben
den ryms perfekt i ögonhålan
alldeles som om den alltid suttit där”
Just så.