Då verkar det till slut vara klart med regeringsbildningen. I alla fall om man får tro Annie Lööf (C) efter hennes presskonferens i går eftermiddag. Nu finns det ett utkast till sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, S, Centerpartiet, C, Liberalerna, L, och Miljöpartiet de gröna, MP, som verkar hålla. Visserligen ska de fyra partierna ännu förankra utkastet, men jag har svårt att se vilket parti som nu skulle välja att kliva av med tanke på alternativet. MP och S har sen valet varit ute efter en mittenuppgörelse, vilket de nu verkar få. L var redan i december redo att gå med på det förhandlingsutkast som då fanns och ge Stefan Löfven fri väg till statsministerposten. Det nya utkastet på överenskommelse kan knappast vara sämre. Då återstår C, men utifrån Annie Lööfs framträdande i går har jag svårt att se hur en majoritet av partiets förtroenderåd skulle kunna sätta sig på tvären.
När jag skummar igenom utkastet till överenskommelse så ser jag många profilfrågor som C, L och MP fått igenom, men knappast någon de profilfrågor som kännetecknar S. Jag upplever det snarare tvärt om. En hel del av de nyliberala idéer som C har drivit finns nu med. Nytt privatiseringsexperiment med arbetsförmedlingens tjänster. Tredubblat RUT-avdrag samt utökning av antalet tjänster. Försämrad arbetslöshetsförsäkring, som eventuellt kan vägas upp av bättre omställningsmöjligheter. Krav på ”flexiblare” anställningsskydd ska utredas, men där får parterna första tjing att hitta en lösning. Om parterna misslyckas kommer det att lagstiftas utifrån det som utredning kommer fram till. Dessutom har de fått stopp på försöken att begränsa vinsterna i välfärden.
MP får bland annat behålla flygskatten och L har fått bort värnskatten och dessutom satt sin tydliga prägel på utbildningspaketet.
De S frågor jag uppmärksammar i uppgörelsen är främst familjeveckan, men också en fortsatt satsning på det nationella innovationsrådet samt en utveckling av den befintliga exportstrategin med fokus på hållbarhet, ekonomiskt, socialt och ekologiskt. S har även fått igenom sitt nya kunskapslyft. Men ingen av dessa frågor var i mina ögon någon profilfråga, och det är väl priset S får betala för statsministerposten.
När det gäller vård och omsorg så är det bra punkter man tagit fram. Den förra kömiljarden blev visserligen en katastrof då de med de allvarligaste sjukdomarna fick vänta längre medan förkylda och andra som snabbt kunde slussas igenom fick förtur. Det misstaget får man inte upprepa, men en rätt utformad kömiljard är välkommen. Även primärvårdsreformen har möjlighet att bli en välbehövlig satsning.
Jag tror att S framtid som tydligt arbetareparti hänger på en skör tråd och på parternas vilja att hitta en gemensam lösning på kravet om flexiblare anställningsskydd. Jag är lite orolig över att arbetsgivarorganisationerna känner sig säkra på att utredningen går deras väg och därför inte är intresserade av att hitta en gemensam lösning då den skulle kunna vara sämre än den utredningen kommer fram till. Det är problemet när politiken lägger sig i frågor som de inte ska röra, och sätter tvingande tidsgränser. Den part som känner sig ha medvind tar inte frågan på allvar.
Det här var ett lite axplock efter en snabb genomgång av det utkast till sakpolitisk överenskommelse som de fyra partierna förhandlat fram. Om det räcker till för att vi ska få en ny regering får jag låta vara osagt, men förutsättningarna ser verkligen bra ut. Men som sagt osvuret är bäst och det är först på onsdag efter statsministeromröstningen i riksdagen som vi med säkerhet vet resultatet.