Så fick vi då ytterligare en säkerhetsskandal på halsen. I förrgår, vilket publicerades i går, skrev jag lite runt IT-skandalen där en stor mängd 1177 samtal låg ute fritt på internet. I går rapporterade Kvällsposten att det finns personer med kopplingar till kriminella nätverk anställda på Arlanda. Inte anställda på någon restaurang, utan med mer känsliga arbetsuppgifter. Personerna har bland annat jobbat med lastning och lossning av väskor och gods eller i säkerhetskontrollen.
Det måste vara en dröm för de kriminella nätverk som vill smuggla narkotika, vapen eller annat att ha medlemmar på de posterna. Nu ska det tilläggas att den information som Kvällsposten fått tillgång till inte ger några bevis för att det förekommit någon brottslig verksamhet. Men att det finns personer med så pass stark koppling till tungt kriminella grupper är tillräckligt allvarligt, och att det saknas bevis betyder inte heller att inget har hänt.
Till TT säger Palle Nilsson, chef på underrättelseenheten i polisregion Stockholm: ”Nätet är inte tillräckligt finmaskigt överallt.”
Detta är inte heller först gången som det visar sig att just Arlanda har bristande rutiner runt säkerheten. Detta är extra anmärkningsvärt då Arlanda är klassat som skyddsobjekt, där säkerheten borde vara högre prioriterad.
Jag tror att detta är ytterligare bevis för att den outsourcingepidemi som löpt genom landet de senaste 20 åren är skadlig för samhället. Idén med att den som är ansvarig för en produkt eller tjänst bara ska syssla med ”kärnverksamhet” och resten skall skötas av en mängd olika entreprenörsled är rent ut sagt korkad.
Vi har tidigare sett det tydligast i byggnadsbranschen, där en huvudentreprenör har ett otal underentreprenörer för att kunna fullgöra sitt projekt. Lite tillspetsat ser det ut så här. Rörmokare Andersson, elektriker Pettersson, målare Lundström och jag jobbade tidigare ihop på samma firma. Nu för tiden är vi egna företagare och Anderssons VVS, Petterssons El, Lundströms Måleri och mitt byggföretag får tävla med andra egenföretagare för att få jobba med det stora byggföretaget vi tidigare var anställda hos. Ett byggföretag som numera bara projekterar byggen. Följden är sämre kvalitet, dyrare byggen och betydligt sämre arbetsmiljö, där de pressade priserna också pressar arbetarna.
Men vi kan ta fler exempel. Satirtecknaren Max Gustafson har på ett mycket träffande sätt beskrivit problematiken kring underhållet av våra järnvägar i en av sina teckningar. Med ett urspårat tåg i bakgrunden, grälar ett antal entreprenörer anställda vid olika firmor om vem som skulle fixa bulten. De kommer fram till att ingen av de närvarande är ansvarig utan den entreprenör som precis gått i konkurs. Precis som min tillspetsade textdel här ovan spetsar även Max Gustafson till det i sin teckning. (Där slutar alla likheter mellan mig och Gustafson). Men det ligger en hel del i det som vi bägge vill beskriva.
När myndigheter som tidigare haft både ansvar och verksamhet i egen regi, omvandlas till en kontroll- och upphandlingsmyndighet med en mycket stor mängd företag att upphandla och kontrollera i flera led då blir följderna att kontrollerna inte hinns med. Speciellt när de samtidigt ska sparas pengar, för att viljan att betala skatt är begränsad.