Det blev en försvarsuppgörelse till slut. Med tidspress hängande över sig reste försvarsminister Peter Hultqvist (S) hem från Gotland i torsdags. Väl tillbaka i förhandlingsrummen lyckades han sy ihop en överenskommelse mellan den rödgröna samarbetsregeringen och de borgerliga partier som var beredda att ta ett gemensamt ansvar i den här frågan. Folkpartiet klev som bekant av samtalen tidigare i veckan. Det kanske inte var så förvånande, partiet kan behöva en ny profilfråga när det nu inte gick så bra med skolan. FP har ju nästan fått karaktären av enfrågeparti under de åtta regeringsåren. Så Jan Björklund valde att gå i opposition mot alla och därmed släppa sin möjlighet att påverka fördelningen av de drygt tio miljarder som nu kommer att tillföras försvaret under åren 2016 till 2020. Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna valde däremot att enas med regeringen och kompromissa om summan, vilket alla fått göra.
Med fem partier bakom är överenskommelsen ändå mycket stark och kommer att ge försvaret lugn och ro ett gott tag framöver. Partierna som ingått uppgörelsen bildar nu en försvarsgrupp för att föra arbetet vidare. Bland annat ska de samarbeta med den utredning om internationellt säkerhetspolitiskt samarbete som också ingår i överenskommelsen. Inte minst den delen lär ha blivit något lättare att hantera utan de folkpartisktiska Natoivrarna. Nu blir det en rapport om all internationell samverkan men ingen omprövning av alliansfriheten.
Det står nu också klart att Gotlands tid utan militära förband blir en parentes. En så kallad stridsgrupp bestående av ett mekaniserat kompani och ett stridsvagnskompani ska finnas på plats här 2018.
Dessutom kan vi förvänta oss ökad övnings- och utbildningsverksamhet.
Minst tvåhundratrettio jobb på Gotland, kanske fler, är så klart välkomna. Men försvarets roll kan aldrig vara sysselsättningspolitisk. Det känns inte riktigt som läge för hurrarop att världen och vårt närområde ser ut på ett sådant sätt att de motiverar de här åtgärderna.
Det hade varit bra mycket mer positivt om det varit något annat än en i grunden destruktiv verksamhet som i förlängningen skapar sysselsättning här på ön. Vad vapen kan åstadkomma ser vi bara alltför tydligt på våra TV- och datorskärmar snart sagt dagligen.
I dagsläget är det positivt att våra politiker löst den här frågan i bred enighet. För att på sikt göra världen till en bättre plats som till exempel inte skapar de flyktingströmmar vi nu ser, inte minst i vårt land, är det andra och ännu svårare åtgärder som måste till.