Nyårshelgen brukar bli en tid av lite djupare tankar och filosoferande. Så också för mig denna nyårshelg. Det blev det mycket tänkande kring erfarenhet.
Just nu i detta ögonblick då jag skriver den här ledaren har jag mer erfarenhet än jag någonsin haft förut. Detsamma gäller för dig när du läser den här ledaren. Men när du läser ledaren har jag blivit mer erfaren än när jag skrev den. Kanske inte så mycket mer, men alltid något mer.
Vi får hela tiden mer intryck och lärdomar som ger oss mer erfarenhet. Erfarenhet som vi kan omvandla till idéer, eller använda för att inte omvandla dåliga idéer. Vi utvecklas när vi blir mer erfarna. Familjer utvecklas när vi blir mer erfarna, arbetslaget likaså. Även samhällen utvecklas när medborgarna blir mer erfarna.
Men för att skaffa sig mer erfarenhet bör man pröva på nya saker. Ökningen av ens erfarenhet är hög när man gör något nytt, men planar av efter hand. Om man gör samma saker dag ut och dag in är den nya erfarenheten man får ytterst begränsad.
Utifrån det här resonemanget blir en flexiblare arbetsmarknad viktig. När den personliga utvecklingen stagnerar, stagnerar också de nya erfarenheterna. Det drabbar oss personligen men också våra familjer, våra arbeten och samhället i stort.
Samtidigt är vi vanemänniskor och vill ogärna förändra våra liv drastiskt och utan att vi själva kan vara med och påverka. Men när vi väl tar chansen och byter arbete tycker de flesta att bytet kunde gjorts betydligt tidigare.
Från arbetsgivarorganisationernas sida hävdas ofta att Lagen om anställningsskydd, LAS, begränsar flexibiliteten på arbetsmarknaden. Från fackligt håll har man istället försökt att få till möjligheten att få tjänstledigt för att prova andra jobb. Något som är möjligt för bland annat kommunanställda, men som inte alls är vanlig inom privata sektorer.
Frågan om LAS är också en maktfråga, vilket ställer till det då parterna blir mer låsta. Arbetsgivarna vill inte att deras kompetenta personal ska kunna få prova på arbeten hos andra arbetsgivare och fackförbunden vill inte att arbetsgivare ska kunna säga upp personer utan saklig grund.
Jag är inne på samma spår som de fackliga organisationerna, då det fria valet är viktigt. Visst finns det problem med LAS, men inte för flexibiliteten på arbetsmarknaden. Däremot behöver omställningsskyddet byggas ut. När arbetsgivare behöver minska på arbetsstyrkan måste det finnas ett väl utvecklat omställningsskydd, där de som blir uppsagda ska kunna utbilda sig till de arbeten som finns. Detta samtidigt som arbetsgivare måste ta ett större ansvar för att utbilda hela sin personal under hela deras anställning. För de erfarenheter som de anställda får genom kontinuerlig utbildning och nya arbetsuppgifter ger företaget stora möjligheter att utvecklas vilket minskar risken för neddragningar.
Och om skyddsnäten finns, och är bra, vågar man släppa taget. Att släppa taget frivillig ger bättre möjligheter att lyckas med det nya, jämfört med om man tvingas släppa taget. Och de erfarenheter som vi skaffar oss bygger samhället. Därför är en flexibel arbetsmarknad viktig, men flexibiliteten ska möjliggöras på rätt sätt.