Den svenska prostitutionslagen väckte stort uppseende när den kom 1999. Numera har flera länder anslutit sig till den syn som den så kallade sexköpslagen gav uttryck för, att sex mot betalning regelmässigt bygger på en ojämlik situation som går emot strävandena mot ökad jämlikhet och jämställdhet. I lagens förarbeten uttrycktes det till exempel att sexhandeln är en ”form av manligt våld mot kvinnor och ett av de mer extrema uttrycken för en ojämlikhet som tar sig uttryck i att män kan köpa och utnyttja kvinnor och barn och behandla dem som varor.” (SOU 2010:49:55)
Finland, Norge och Island har liknande regler. Andra länder har valt andra metoder. Totalförbud av all prostitution är inte ovanligt och tillämpas i Europa bland annat av Rumänien och Serbien. Sådana förbud gör också den som säljer sex till en brottsling och eftersom det är säljaren som är mest synlig blir det också hon, för det är nästan alltid en kvinna, som är lättast att upptäcka, straffa och trakassera. Därför valde Sverige en annan väg.
Prostitution är ofta ett led i en kedja där människohandel, kidnappning och slaveri ingår. Det gäller inte för all prostitution men kopplingen är alltför tydlig för att en organisation som har människovärde som sitt existensberättigande inte ska se den.
Därför blev reaktionen kraftig och besvikelsen stor när den världsomfattande människorättsorganisationen Amnesty International tidigare den här veckan efter omröstning tog ställning för att motverka all kriminalisering av prostitution, inklusive bordeller vilket i praktiken skulle göra det lagligt att en människa säljer tillgång till en annan människas kropp.
Svenska Amnesty har tillsammans med ett antal andra länder gått emot förslaget men röstades ner. Generalsekreteraren Anna Lindenfors säger att man inte kommer att motverka den svenska lagen.
Omtanke om de prostituerade sägs ligga bakom beslutet men då har man inte lyssnat på erfarenheterna från Sverige och andra länder där inte sexsäljarna själva kan straffas.
Länder som Tyskland och Nederländerna har gått motsatt väg och också legaliserat sexhandeln med motiveringen att göra handeln öppen och situationen säkrare för de prostituerade. Förhoppningen att sexhandeln där skulle normaliseras och inslag av trafficking och tvång försvinna har inte uppfyllts. Kvinnorna, och ibland barnen, som bjuds ut där kommer oftast från fattigare länder, skickas runt för att inte kunna rota sig och få egna kontakter och vet inget om de rättigheter de eventuellt har.
I Kanada och Australien är kvinnor från etniska minoriteter överrepresenterade inom prostitutionen. I Sverige kommer de prostituerade ofta från afrikanska länder.
Det är ett cyniskt resonemang Amnesty använder. Att slå vakt om de prostituerade görs inte genom att motverka lagar som den svenska sexköpslagen.
Det kan aldrig vara en mänsklig rättighet att använda andra människors kroppar.