Det politiska landskapet i Sverige har drastiskt förändrats under den första delen av 2000-talet. Bildandet av Alliansen och Sverigedemokraternas inträde i riksdagen har gjort stora avtryck i den politiska vardagen. Jag ser också att bildandet av Alliansen och SD:s ökade väljarstöd hänger ihop. 2006 när de fyra borgerliga partiernas allians vann egen majoritet fick SD inte mer än 2,9 procent i riksdagsvalet. Men för att hålla ihop Alliansen tvingades partierna kompromissa. Under allianstiden tog de liberala tankarna över och frågor som konservativa och nationalistiskt inriktade väljare ville ha svar på lämnades obesvarade. Detta innebar att stora delar av det politiska fält som de borgerliga partierna tidigare täckt med sin politik lämnades öppet. Fyra år senare, 2010, fick SD 5,7 procent av rösterna och kom in i riksdagen. Efter ytterligare fyra år av Alliansstyre, 2014, fick SD 12,86 procent av rösterna.
Under valrörelsen 2018 blev det tydligt att det inom borgerligheten fanns tankar på samarbete med SD. Både M och KD gläntade lite på den dörren, samtidigt som L och C var tydliga med att de inte tänkte ge SD inflytande över regeringens politik. Efter valdagen, under och efter det långdragna regeringsbildandet har diskussionen om ett nytt konservativt/nationalistiskt block med M, KD och SD tagit fart.
När SOM-institutet presenterade sin årliga stora undersökning i början av maj hade de tittat djupare på påståendet om det nya politiska blocket.
De tittade närmare på M, KD och SD och hur de partiernas sympatisörer såg på sitt parti. I undersökningen hade man kartlagt väljarnas egen syn på sin ideologiska identitet. Personerna som ingick i undersökningen hade fått pricka i om de ansåg sig vara socialist, liberal, konservativ, feminist eller nationalist. Dessutom skulle de tillfrågade gradera till hur stor del de ansåg sig vara exempelvis konservativ.
De moderata sympatisörerna ansåg sig främst vara liberaler, därefter kom andelen konservativa och minst ansåg sig M-sympatisörerna vara nationalistiska.
För KD såg det annorlunda ut. Den större andelen av deras sympatisörer var konservativa, medan de liberala och nationalistiska var nästan lika stor andel.
SD:s sympatisörer såg sig främst som nationalistiska, men en stor andel såg sig som konservativa.
SOM-institutet hade också undersökt hur väljarna gillar de olika partierna. Samma fråga hade även ställts 2016 och 2017. I sammanställningen ser man hur de borgerliga partiernas sympatisörer glider isär. 2016 gillade de borgerliga sympatisörerna även andra borgerliga partier, medan undersökningen 2018 visar hur L och C sympatisörerna tar avstånd från M och KD och tvärt om. De som nu, 2108, gillar M och KD gillar också i större utsträckning SD, även om avståndet ännu är stort.
Det här blir intressanta att följa. Hur kommer partierna att röra sig politisk? Kommer M våga släppa efter på de liberala idéerna och då närma sig KD och SD än mer? Kommer M och KD:s nyvaknade intresse för en konservativ politik med inslag av nationalism ta väljare från SD? Eller kommer partierna att samarbeta öppet framöver? Det som är tydligt är att partierna närmar sig varandra, samtidigt som M och KD distanserar sig från C och L. Frågan är om närmandet kommer resultera i en strid om väljarna eller ett officiellt samarbete.