Flyktingbarn och miljöprogram, bostadsbyggande och sprängkistor. Det är mycket som kan avhandlas på ett sammanträde i regionfullmäktige. Ofta handlar det om pengar och sällan räcker de till. Gårdagens möte var inget undantag. Delårsrapport 2 för 2015 blev, inte helt oväntat, föremål för dagens mest omfattande debatt. Diskussionen blev lång och stundvis hätsk. När den väl var över slog ordföranden klubban i bordet och befäste ett beslut som var – enigt. Ingen visade sig ha de där radikala förslagen som skulle rädda regionen från ett bokslut utan röda siffror.
Det är inte min avsikt att vara kritisk till långa diskussioner om ekonomin. Det finns ingen anledning att ifrågasätta ledamöternas engagemang, tvärtom. Tämligen onödig kändes ändå den extra omgången kring en motion om granskning av hälso- och sjukvårdens interna styrning och kontroll. Det är redan klart att hela regionens ekonomi och styrning kommer att genomlysas av SKL:s analysgrupp, vilket accepterades av de borgerliga motionärerna utom Johan Thomasson (L). Regionstyrelsens ordförande Björn Jansson (S) fick i stort sett läsa högt ur handlingarna för att avvärja en votering om vad alla egentligen är ense om.
Det är lätt att fastna i de dystra siffrorna. Som det ser ut nu kommer det att fattas 86 miljoner i år, det är alla som yttrade sig eniga om. Det underskottet måste arbetas in under kommande år och det är inte vad den här regionen behöver.
Allvaret i den ekonomiska situationen behöver vi alltså knappast påminna om. Snarare kan det vara på sin plats att komplettera bilden genom att erinra om att det finns en hel del goda förutsättningar.
Vi får flera hundra nya jobb när den militära verksamheten på ön återigen växer. Regeringen har utsett en särskild utredare för nya jobb och 100 miljoner finns tillgängliga för de åtgärder som kan komma att föreslås.
De gotländska företagen anser sig ha bättre tillväxtmöjligheter än kollegorna i andra län. Bredbandstillgången är god och det byggs bostäder i en omfattning vi inte sett på länge. Alla måste inte ha sparade pengar för att få en bostad eftersom det nu finns även nybyggda hyreslägenheter att tillgå. Det är inte tillräckligt för att fylla efterfrågan men byggandet fortsätter, inte minst i det allmännyttiga Gotlandshem där ägardirektiven också blev föremål för debatt i gårkväll.
Även i regionens nämndverksamhet finns glädjeämnen. Det är inte svårt att finna nöjda brukare inom äldreomsorgen och såväl tillgång som tilltro till sjukvården är stor för att ta ett par exempel där ekonomin är ansträngd.
Investeringsnivån är hög men regionen har hittills väl klarat att skattefinansiera insatserna, en situation som många andra kommuner avundas oss.
De anställda är regionens viktigaste redskap, den enskilda faktorn som har störst betydelse för måluppfyllelse. Därför är det en skandal att regionen har ett nytt personalsystem som inte fyller kraven. Det har under det här året ännu inte kunnat leverera sådant underlag att politikerna kan dra några vettiga slutsatser. Det borde vara läge för ett rejält skadestånd vid det här laget.