Marknaden ger och marknaden tar. Nu senast är det beslutet att lägga ner Eskelunds hembageri som helt naturligt väcker känslor. Bageriet startade redan 1881 vilket innebär att en nästan 140 årig verksamhet går i graven, något som känns väldigt tråkigt.
Nu ska man inte vara förvånad över nedläggningen då vi konsumenter verkar föredra billiga masstillverkade produkter före närproducerad småskalig kvalitet.
För 20-25 år sedan fanns det fem bagerier som producerade och levererade bröd till våra gotländska matbutiker. Förutom Eskelunds var det också Hedengrans, Västerhejdebagaren, Suderbagaren och Konsums Juvelbageri. De är snart alla borta som rena bagerier. Hedengrans köptes upp av Eskelunds i början av 2000-talet. Juvelbagaren lades ner på Gotland för stordrift på fastlandet. Västerhejdebagaren utvecklade sin verksamhet och anpassade sig till turism och fikatrend och startade Brödboden på Södertorg. Suderbagaren valde att byta bakverk och blev Hearts of Sweden, som bland annat säljer sina välkända vaniljhjärtan till IKEA.
Eskelunds faller med flaggan i topp och med ett brödsortiment som verkligen visar på klass, inte för att deras produkter är för dyra historiskt sätt utan för att konkurrensen från storindustrin och bake-off produkter blivit för svår.
Rent prismässigt håller Eskelunds produkten Håkans limpa samma prisnivå som en limpa gjorde 1962. (ekonomifaktas inflationsberäkning). Samtidigt har vi löntagare får betydligt mer i plånboken. (ekonomifakta reallöneutveckling). Något som borde innebära att vi skulle kunna ha råd med Eskelunds produkter. Men vi konsumenter prioriterar att lägga våra pengar på annat och som sagt är konkurrensen från fastlandsbaserade brödindustriers olika produkter är tuff.
Vi har sett samma utveckling när det gäller kläder och skor. Yrken som skräddare och skomakare är i det närmaste utrotade och nu ser vi även hur småskaliga bagerier försvinner eller hittar nya nischer. Ännu är det för tidigt att prata om bagarens död, men vägen dit blir allt kortare.
Nu efter valet har det varit riktigt intressant att följa utvecklingen på Gotlänningen här bredvid. Fler och fler av sidans ledartexter vurmar för gammal hederlig Socialdemokratisk politik. Visserligen är Gotlänningen oberoende Centerpartistisk, men jag trodde ändå att steget till en mer socialdemokratisk beskrivning av samhället var för stort.
Den 10 oktober beskriver Gotlänningens politiska chefredaktör Eva Bofride, möjligen utan att förstå det själv, de stora strukturella fel som finns i det fria skolvalet och frågar sig om det är människorna eller systemen det är fel på. Något S har påtalat under lång tid är att det är just det fria skolvalet som system som är fel.
I onsdagens ledare är det sorgen efter beskedet att Eskelunds hembageri ska läggas ner som redovisas. Då är ändå Centerpartiet det absolut mest marknadsliberala partiet i riksdagen, medan S och andra delar av arbetarrörelsen genom åren jobbat med lokala stöd och andra sätt att minska utslagningen av lokala företag. Nu är det svårt att jobba på det sättet sen inträdet i EU, men det är trots allt gammal hederlig S-politik.
I gårdagens ledare beskrev Bofride det som vi Socialdemokrater benämner ”det livslånga lärandet”. Något som den borgerliga regeringen gjorde allt för att bekämpa under sina åtta år 2006 – 2014.
Men som sagt mycket intressant och trevlig läsning och en bra utveckling av sidans politiska idéer.